Vallentuna kyrka
Vid och i Vallentuna kyrka finns runinskrifter av många olika typer.
Kyrkan byggdes någon gång mellan 1150 och 1250, huvudsakligen av gråsten. I tornet och i kyrkogårdsmuren har två murmästare stolt låtit rista in sina namn. Ristningen på tornets hörn lyder: "Andor tillhögg denna fagra sten". Ristningen på stenen i bogårdsmuren, mitt för torningången, är inte fullständig men med hjälp av äldre uppteckningar vet man att det har stått: "David tillhögg". Stenen har ursprungligen suttit någonstans i kyrkan.
Du kan lyssna på den ljudguide på svenska som finns på informationstavlan vid Vallentuna kyrka även här!
You can listen to the soundguide for Vallentuna church in english here!
Rim för drunknad
Inuti tornrummet sitter en runsten inmurad. Inskriften, som är till minne av man som drunknat till sjöss, är på rim. Den är ursprungligen en del av ett monument med två stenar. Den andra är försvunnen, men känd genom äldre avritningar.
Strax intill kyrkan står en sten till minne av Jarlabanke. Den är för ovanlighetens skull ristad både på fram- och baksidan. På framsidan berättar Jarlabanke att han reste stenen efter sig själv och att han ägde hela Täby. På baksidan står det att han reste stenen efter sig själv och att han gjorde en tingsplats och att han ensam innehade detta hundare.
Ny tingsplats
På stenen finns det äldsta skriftliga belägget för ordet hundare, ett administrativt begrepp med oklart ursprung och ålder. Var exakt den tingsplats som Jarlabanke berättar att han inrättat låg vet man inte säkert, men olika genomtänkta förslag finns, till exempel vid Gullbron (7). Inte heller är det känt när stenen flyttats därifrån till kyrkan.
Vilken funktion en tingsplats hade är omdiskuterat. Enligt en uppfattning samlades människor från bygden här för att diskutera, fatta gemensamma beslut och skipa rättvisa. Enligt en annan uppfattning var det snarare stormännen som meddelade vad de beslutat och rannsakade sina underlydande.
Ytterligare ett fragment av en runsten finns i östra kyrkogårdsmuren.
Bok på latin
När Vallentuna kyrka stod klar var runornas storhetstid förbi. Det europeiska kyrkospråket, latin, skrevs med romerskt alfabet och på pergament eller papper. En mässbok på latin från Vallentuna kyrka, skriven 1198, är den äldsta bevarade svenska boken.