Möt Jonatan på Lovisedalsskolan
Jonatan undervisar i idrott och hemkunskap i åk. 6-9 på Lovisedalsskolan. Han är även mentor för en klass 8 och har ett samordnaruppdrag för sitt lärarlag.
Att det var just lärare som Jonatan skulle bli, det stod klart redan när Jonatan efter gymnasiet började arbeta på fritids. Där fick han upp ögonen för hur kul han tyckte att det var med framförallt relationerna till eleverna. Efter lärarstudier på Kalmars universitet flyttade han tillbaka till Vallentuna. Han började som vikarie på en förskola, vikarierade som resurs och efter ett att ha arbetat ett år på fritids sökte han och fick jobb som lärare på Lovisedalsskolan och där har han jobbat sedan 2012.
Vad uppskattar du mest med att arbeta på just Lovisedalsskolan?
– Jag upplever att vårt arbetslag på högstadiet har en jättehög kompetensnivå och att det är högt i tak. Vi strävar alla åt samma håll och vill våra elever väl. Sen har vi en skolledning som alltid är lyhörd för vad vi medarbetare ser för behov och som ger oss stor frihet. Man kan komma till dem med en utmaning och då försöker de såklart ge oss pedagoger stöd och hjälp, men framförallt så lyssnar de till våra förslag på hur vi tror att ett problem bäst kan lösas.
Idrott och hemkunskap – hur kommer det sig att du valt att undervisa i just dessa ämnen?
– Idrott har alltid varit intresse och något som jag tycker är väldigt roligt. Jag har spelat fotboll i många år och är även intresserad av frågor som folkhälsa, träning och näringslära så jag läste idrott som mitt andraämne när jag studerade till lärare.
– När jag hade jobbat som idrottslärare på Lovisedalsskolan i ungefär ett år sa vår dåvarande hemkunskapslärare upp sig. Jag hade nämnt för vår dåvarande rektor att jag var lite sugen på att undervisa i hemkunskap och fick frågan om jag inte skulle passa på att läsa in behörighet för hemkunskapen. Jag tackade ja och fick möjlighet att studera på halvfart samtidigt som jag jobbade. Utbildningen genomfördes via lärarlyftet och jag fick bland annat läromedel betalda från skolan och möjlighet att åka ner till lärosätet i Kristianstad på arbetstid. Det var jättebra!
– Att vara lärare i idrott och hemkunskap är en tacksam kombination och ämnesinnehållet hänger ihop på flera sätt. Att ta hand om sin kropp, ta hand om vår planet och att kunna klara dig själv när det lider. Idrottslektionerna har ett högt tempo och de roligaste lektionerna är dem när jag får leda en aktivitet med hela gruppen samtidigt och där alla tillsammans tar i och gör sitt bästa. En utmaning med idrotten är att det finns elever som kan vara svåra att få med på lektionerna (som kan vara obekväma att byta om eller med olika moment inom idrotten). Hemkunskapen är det däremot nästan aldrig någon som tycker är jobbig. Här är det mindre grupper och det finns större möjlighet att lära känna eleverna och bygga relationer.
Vill du dela med dig av ett minne eller tillfälle som påminner dig om varför du valt att jobba som just lärare?
– För ett tag sedan ringde en av mina gamla elever. Han stod på parkeringen utanför Lovisedalsskolan tillsammans med två kompisar från min gamla niondeklass och undrade om jag ville komma förbi och säga hej. Från högstadieelever får man inte alltid uppskattning genom stora tacksamhetsord där kan det istället visa sig i form av leenden, att man kan skoja på ett visst sätt eller som i det här fallet – att gamla elever vill komma tillbaka och säga hej. Den här eleven var inte särskilt skolpigg men han tog sig igenom högstadiet och gick nu första terminen på gymnasiet. Relationerna till eleverna är det överlägset bästa med att jobba som lärare. Man får så mycket tillbaka när man ser elever lyckas, får dem som inte trivs att trivas eller som i det här fallet – när elever som gått ut högstadiet kommer tillbaka för att visa sin uppskattning. Det känns såklart jätteroligt!
– Ett annat minne som är väldigt starkt är från en avslutning med samma niondeklass. En av eleverna hade skrivit ett tal till mig som var så fint att jag bara grät när jag fick det uppläst för mig. Om något känns tufft eller stressigt kan jag gå tillbaka till det här ögonblicket och bli påmind om varför jag valt att jobba som just lärare.
...Tack Jonatan för allt du gjort för oss. Utan dig skulle vi inte vara där vi är idag. Vissa dagar har varit mer krävande än andra och ibland har man bara velat skita i allting men det är just de dagarna vi haft dig på våran sida. Det spelar ingen roll hur många gånger vi har tjatat eller haft dålig inställning till skolan, för oavsett vad så har du aldrig tappat hoppet om oss. Du säger alltid att vi ska kämpa på och göra så bra vi kan och man ser verkligen på dig hur glad du blir när vi lyckas och det går bra för oss. Du är den lärare vi alltid kommer att minnas och som man en dag kommer att välja att berätta för sina framtida barn om. Jag pratar nog för alla när jag säger att vi inte kunnat önska oss en bättre mentor än dig... /Utdrag ur talet till Jonatan.
