Riksintresset Markim – Orkesta, K74

Klicka på kartan för att se en större bild. Klicka på "Bakåt-knappen för att komma tillbaka till denna sida.

Området ligger i sin helhet i Markim och Orkesta socknar och omfattar socknarnas centrala delar med de medeltida kyrkorna omgivna av byar och gårdar med förhistoriskt ursprung och dess historiska inägor (åker och ängsmark). Området utgör slättbygd och bär tydlig prägel av aktivt jordbruk med djurhållning som är förhållandevis småskalig. I landskapet finns t.ex. åkerholmar, öppna diken och grusade brukningsvägar. Det finns ett tydligt inslag av hästverksamhet i området och en mindre del av den historiska åkermarken utnyttjas som betesmark för häst. Den lågt belägna för vall- och spannmålsodling brukade åkermarken omges av höjdpartier av morän och berg i dagen som ställvis fortfarande och under lång tid kontinuerligt brukats som betesmark för framför allt nötboskap och får vilket givit gynnsamma förutsättningar för en örtrik flora.

Markim och Orkesta socknar har en förhållandevis begränsad geografisk omfattning. Här finns även en synnerligen tydlig struktur av administrativa by- och gårdsgränser som fortfarande kan utläsas i öppna gränsdiken. Sockengränserna löper utmed höjdsträckningar i landskapet. Det finns många kända förhistoriska lämningar såsom t.ex. gravfält och runstenar belägna i karaktäristiska lägen på höjder i direkt anslutning till ursprungliga bebyggelselägen och i ägogränser vid vadställen eller vägar.

Bebyggelselägen och tomter är tydligt avgränsade i vissa fall med spår av medeltida reglering vilket innebär att man i tomtstorlekarna ännu kan avläsa gårdarnas relativa innehav i byarna. Dessutom utgör förekomst och placering av olika markslag till respektive by eller ensamgård ett av de tydligaste exemplen på mänsklig påverkan och utnyttjande av ett typiskt Mälardalslandskap, alltsedan isens avsmältning och fram till idag. Den gamla ängsmarken finns i de lägst belägna delarna kring kyrkan. Åkermarken en bit längre upp i terrängen i mer väldränerade jordar och mindre lerig mark. Betesmarken och skogen ligger ytterligare längre bort från sockencentrat på mark som är mindre bördig och svårare att odla upp.

By- och gårdsbebyggelsen härrör till övervägande delen från sent 1800-tal (ekonomibyggnader) och tidigt 1900-tal (bostadshus) vilket ger området en prägel av ålderdomlighet som också förstärker uppfattningen av värdet av övriga lämningar i området.

Angående geografisk gränsdragning av riksintresset

Avgränsningen av riksintresseområdet bör ses över och utökas till att även omfatta utmarken till berörda byar och gårdar. Detta på grund av det mycket höga pedagogiska värdet som finns i socknarnas tydligt avläsbara spår; av bystorlek, förekomst av till bebyggelsen hörande olika historiska markslag (åker, äng, hagmark och skog) i både geografisk belägenhet och omfattning samt placeringen och relationen mellan förhistoriska lämningar och nuvarande bebyggelselägen.

Påverkan och förväntade förändringar

Stora delar av Markim och Orkesta socknar ligger i ett område där bullernivåerna från Arlanda flygplats är så höga att ny bostadsbebyggelse inte är tillåten utan särskilda skäl. 

Detta har inneburit att det inte tillkommit ny bostadsbebyggelse i särskilt hög utsträckning sedan normerna för bullernivåerna lades fast. Detta har haft en konserverande effekt på områdets brukande och utseende vilket inneburit att höga kulturhistoriska värden bevarats, trots att området ligger förhållandevis nära Stockholm och i ett läge med tillgång till goda kommunikationer inom några kilometers avstånd.

En ändring av bullernivåerna, normen för dessa eller förändrade förutsättningar för kommunikation och pendling skulle sannolikt dramatiskt förändra situationen i Markim och Orkesta och därmed få en stor påverkan på kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena i riksintresseområdet.

Särskilt viktigt att beakta ur kulturmiljösynpunkt är:

• lantbrukets förutsättningar
• bebyggelse och bebyggelsemönster

Ett fortsatt bevarande av den värdefulla kulturmiljön och kulturhistoriska värden i samklang med utveckling kräver eftertanke och stor hänsyn både till möjligheterna för fortsatt drift av ett småskaligt lantbruk med betesdjur (i första hand nöt och får) och till eventuell nyetablering av bebyggelse och/eller andra verksamheter. Förhållandet mellan befintlig bebyggelse, verksamhet och eventuella nytillskott ska vara sådant att nytillskotten underordnas befintlig verksamhet/struktur/uttryck. Stor hänsyn krävs i placering, topografiskt och geografiskt, samt arkitektonisk utformning.