Lagar och förordningar
För att tillvarata, i vissa fall synliggöra och även förstärka spår som kan berätta om äldre tider och hur människor levt finns en rad lagar och förordningar till stöd i den fysiska planeringen. Nedan följer en lista med några av de viktigaste lagar, förordningar och andra redskap som berör landskapet och hanterandet av kulturmiljön. Till höger i rutan finns länkar direkt till lagtexterna.
Kulturminneslagen - Lagen (SFS 1988:950) om kulturminnen, m.m. (KML)
Lagen trädde i kraft 1989 och har föregångare ända sedan 1660-talet. Lagen har sex kapitel som rör hanterandet av god ortnamnssed, fornminnen, byggnadsminnen, kyrkliga kulturminnen, skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål och återlämnande av olagligt bortförda kulturföremål.
Den del av kulturminneslagen som i första hand påverkar den kommunala planeringen är 2 kapitlet som omfattar bestämmelser kring och hanteringen av fasta fornlämningar.
PBL - Plan- och bygglagen (fr.o.m. 2011 SFS 2010:900, tidigare SFS 1987:10)
Lagen trädde först i kraft 1987 och ger kommunerna planmonopol. Den gör det möjligt att genom översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser reglera utnyttjandet av mark och vatten. Här regleras även bygglov, tillsyn och kontroll.
Miljöbalken (SFS 1998:808)
Miljöbalken trädde i kraft år 1999 och ersatte därmed en rad andra lagar. Här har man samlat många av de lagar som styr hantering av miljön och naturområden, bland annat regleras t.ex. hanteringen av riksintressen. Det finns till miljöbalken även en rad övergångsbestämmelser (SFS 1998:811).
I miljöbalken regleras också bland annat följande;
Biotopskyddsförordningen
Den så kallade biotopskyddsförordningen inkluderades i miljöbalkens 7 kapitel och 11 §. Exempel på biotoper är t.ex. alléer, åkerholmar och öppna diken.
Kulturreservat
En nyhet som kom med miljöbalken 1999 var möjligheten att bilda kulturreservat. Både stat och kommun kan bilda kulturreservat. Detta regleras i miljöbalkens 7 kapitel och 9 §.
Riksantikvarieämbetet har tagit fram en handbok för bildande och förvaltning av kulturreservat.
Anmälan för samråd
Avseende täkter, jordbruk och annan verksamhet råder anmälningsplikt för samråd enligt miljöbalkens 12 kapitel och 6 §.
Länsstyrelsen hanterar i många fall den här typen av samråd.
Skydd för landskapsbilden
Förordnanden till skydd för landskapsbilden enligt § 19 i naturvårdslagen i dess äldre lydelse gäller enligt 9 § lagen (SFS 1998:811) om införande av miljöbalken, med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (SFS 1998.808). I Vallentuna kommun finns (februari 2009) sju områden, kring de medeltida kyrkorna, som sedan 1960-talets slut har ett skydd för landskapsbilden. Skyddet innebär i de flesta fall nybyggnadsförbud och andra väsentliga förändringar av miljön.
Förordning (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård
Förordningen möjliggör, i mån av medel, bidragsgivning med statsbidrag till t.ex. ombyggnad m.m. av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse och vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Dessutom möjliggör den vård av kulturlandskap och fornlämningar, arkeologisk undersökning vid bostadsbyggande, arkeologisk undersökning vid mindre arbetsföretag och information m.m. i anslutning till kulturminnen och kulturmiljöer.
Härutöver finns flera andra lagar och förordningar vars tillämpning har indirekt påverkan på kulturmiljön och kulturhistoriska värden. Då Vallentuna kommun till stora delar utgör landsbygd och präglas av aktivt brukade jordbrukslandskap påverkas kulturmiljöer och kulturhistoriska värden i kommunen av detta. Bland annat genom vilka möjligheter som finns inom jordbrukets arena för olika aktörer, som t.ex. lantbrukare, att tillgodogöra sig kompetensutveckling om kulturmiljövärden samt vilka olika bidragsformer som är aktuella.
Exempelvis gäller för perioden 2007-2013 förordning (2007:481) om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder. LBU-förordningen, som den kallas, medger ekonomisk ersättning för t.ex. åtgärder för förbättring av miljön och landskapet, åtgärder för att diversifiera ekonomin och förbättring av livskvaliteten på landsbygden, åtgärder i form av kompetensutveckling, information och kunskapsspridning och åtgärder som genomförs inom ramen för Leaderdimensionen.