Fördjupad information om Kårsta socken

Flygfoto över Kårstaby med omgivningar. Fotograf: Liljeqvist AB Flygtrafik 1936. 

Karaktären

Kårsta socken karaktäriseras naturgeografiskt av dalgångsbygd i väster och skogsbygd i öster. Bebyggelsen har historiskt framförallt utgjort byar, som för att ligga i Mälardalen – där byarna i allmänhet bestått av mellan två och tre gårdar – varit något större, övervägande mellan tre och fyra gårdar. Kårsta by har varit socknens största by med fem gårdar. Sett till den medeltida skattekraften såsom den avspeglas i antalet markland framgår att Kårsta utgjort en socken som tidigt kunde försörja många personer. Även sett till antalet brukningsdelar under 1700- och 1800-talen har Kårsta utmärkt sig med förhållandevis många brukningsdelar och flera byar storskiftades tidigt, redan på 1750-talet. Byarna kunde ha upp till 10 olika brukningsdelar före stor- och laga skiftesreformerna.

Boskapsskötsel har varit viktigt för försörjningen länge i socknen och här finns förhållandevis många djurhållare kvar än idag med både nötkreatur och får. På två av gårdarna produceras fortfarande mjölk (september 2008). Djurbesättningarnas storlek har stor spännvidd, från några enstaka djur till över 200. Den största arealen betesmark i kommunen som hävdas med stöd av miljöersättning finns i Kårsta.

Andremannen i ladugården vid Backa gård, Jansson i Solhem med gårdens tjur Backa-Hero. Tjuren var godlynt eftersom den är försedd med dragdon. Jansson brukade också Ryttartorpet. Fotograf: Okänd ca 1915.

Förindustriell produktion av salpeter drevs vid Röby. Det finns dokumenterat redan i 1630-talets kartmaterial. Här har även funnits många vattenkvarnar som t.ex. vid Mälsta, Ekskogen, Backa och Röby. Här finns marknamn kvar som berättar om kvarnverksamheten. I Broby, nära Roslagsbanan, fanns ett av kommunens tegelbruk.

Då Roslagsbanan invigdes och Ekskogens, respektive Kårsta station öppnades för trafik inleddes etablering av bebyggelse med en annan försörjningsbas än jord- och skogsbruk. Kårsta station anlades i södra änden av Backa gårds ägor, men de första tomtavstyckningarna och nya enbostadshus tillkom på Rickeby ägor och ett av kommunens stationssamhällen växte fram. Numera utgör Kårsta ändstation på Roslagsbanans Vallentunadel, som tidigare gick ända fram till Rimbo och den äldre bebyggelsen har förtätats något. I det som idag utgör Kårsta samhälles utkanter finns bostadsområden med under senare delen av 1900-talet tillkommen bebyggelse med säregen form och färgsättning.

Flygfoto över Kårsta stationssamhälle. FotograF: AB Flygtrafik Dals Långed ca 1940.

Den största delen av Kårsta socken bär fortfarande prägel av livskraftiga jordbruk, i flera fall fortfarande inriktade på animalieproduktion och småskaligt skogsbruk. Detta är en verksamhet som har lång tradition som format landskapet i stort och smått och därför i sig kan sägas vara kulturhistoriskt värdefull. Den bör därför ur kulturmiljösynpunkt – om möjligt – både beaktas och gynnas på olika sätt. 

Endast två av de båtsmanstorp som funnits finns kvar i Kårsta socken – Skansen (Ekskogen) och Stensta (Kårsta by).

Att tänka på

Dalgången mellan Ekskogen i söder och Backa i norr utgör riksintresse för kulturmiljövården (K 76). Riksintressen ska enligt miljöbalken 3 kap 6 § skyddas från påtaglig skada.

Kring Kårsta kyrka finns ett förordnande om nybyggnadsförbud till skydd för landskapsbilden sedan år 1970. Nämnda förordnande skall enligt 9 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (1998:808).

I Kårsta socken bör särskilt uttrycken för den under historisk tid förhållandevis talrika befolkningen beaktas såsom det t.ex. avspeglas i den säregna bebyggelsestrukturen med stora byar. Lämningar av förindustriell verksamhet som t.ex. kvarnar och tegelbruk bör om möjligt uppmärksammas särskilt eftersom detta utgör uttryck för en tidigt breddad försörjningsbas och en småföretagaranda som präglar Kårstabygden.

Goda kommunikationslägen vid både järnväg i väster och motorväg i öster för med sig förändringar av landskapet i form av byggnader och anläggningar med andra ”inriktningar” och krav än de som redan finns på platsen. Detta kan medföra problem.

De stora förändringar som diskuterats är en avfallsanläggning vid Löt och en förflyttning av Täby galopp till området vid Roslagsstoppet.

Topografisk-geografisk identifiering

Ekonomiska kartblad: 118 27, (118 28), (118 36), 118 37, 118 38

Historisk identifiering

Kårsta socken ligger i Långhundra härad i södra Uppland. 

Lägesbeskrivning och geografiskt omfattning av socknen

Socknen utgör den nordöstra delen av Vallentuna kommun och gränsar i norr mot Närtuna och Rö socknar i Norrtälje kommun, i väster mot Frösunda och i söder mot gamla Garns socken. Kårsta socken omfattar totalt 5765,6 hektar.

Topografi och naturförhållanden

Berggrunden utgörs till övervägande delen av urbergsarterna gnejs och granit. Berggrunden kännetecknas av sprickbildningar och förkastningar. Kårsta tillhör, liksom övriga kommunen naturgeografiskt det mellansvenska sprickdalslandskapet med lerfyllda dalsänkor och huvudsakligen moräntäckta bergshöjder. Huvuddelen av jordarterna utgör styv och kalkfattig glacial- och postglacial lera, men i höjdlägena förekommer både morän och berg i dagen. I sydöstra delen av kommunen finns kommunens största område av sammanhängande berg i dagen.

Socknen består naturgeografiskt av två parallella höjdsträckningar i sydsydvästlig – nordnordostlig riktning. Den centrala höjdsträckningen ligger på höjder mellan 55 och upp mot drygt 65 meter över havet. Den östra höjdsträckningen är något högre med några enstaka höjder upp över 75 meter över havet. Landskapet är som lägst i väster där huvuddelen av marken ligger under 25 meter över havet.

Sprickdalssjön Sparren i norra delen av socknen är en av de få sjöarna i den här delen av kommunen. Bergsjön söder om Kårsta samhälle är en annan. I östra delen av socknen finns ett fåtal sjöar, bland andra Mårdsjön. I socknens utkanter finns Helgösjön i sydväst, Harsjön och Jälnan i öster. Det finns rikligt med sankmarker i socknen, bland annat Flyn i västra delen av socknen där fyra ägogränser möts.

Socknen utgör tre delvis sammanlöpande dalgångsbygder, skilda av skogsområden och kan i den västra delen betecknas som dalgångsbygd, i öster som skogsbygd.

Ortnamn

Kårsta omnämns första gången i skrift år 1257 som ”Corsta”. Vad förleden betyder är oklart. I socknen finns flera olika typer av namn, men som alla är typiska för namnskicket i Mälardalen. Dels finns några få korta naturnamn såsom Backa, Löt och Kull.

Det finns tre namn med efterleden –sta (Kårsta, Mälsta, Tjusta), ett namn med efterleden –inge (Ledinge) och sju namn med efterleden –by (Broby, Nyby, Rickeby, Röby, Salby, Skarpsundby, Sunnarby). Dessutom finns ett namn med efterleden –berga (Gillberga).

I den skogrika östra delen av socknen finns två byar med namn som har efterleden –hall. Det finns även exempel på namn som kan ha medeltida ursprung, Nibbla (-böle).

En av gårdarna i Mälsta flyttade tidigt ut och benämndes Ekskogen.

Av torpnamn kan nämnas t.ex. Knåpet och Språnget.

Fornlämningsbild

I Kårsta socken finns ca 840 kända fornlämningar. Huvuddelen av dessa (90 %) ligger på 30 kända järnåldersgravfält, varav de flesta tillhör järnålderns senare del. Det finns även enstaka spridda gravar av bronsålderskaraktär. Här finns även en fornborg och fem kända runstenar.

De hittills kända fornlämningarna i socknen är tydligt koncentrerade till dalgångarna och i väster är en lokalisering främst till den mer svagt sluttande dalgångens västra sida tydlig. Höjdområdena saknar i princip helt kända fornlämningar. Här kan det dock finnas ännu inte kända lämningar från stenålder eftersom höjdnivåerna är så höga. Dessa eventuella lämningar torde dock finnas i första hand i socknens östra del där det under stenålder funnits fler skyddade lägen som utgångspunkt för näringsfång som jakt och fiske. 

Socknens enda kända fornborg ligger på Mälsta ägor på mellan 35 och 45 meter över havet, bara 250 meter från den historiska bytomten. Anläggningen ligger på en höjd vid ett stup, exponerad mot väster och norr nära den plats där dalgångarna Långhundraleden och Kårstaviken förr möttes. Sannolikt har borgen utgjort en plats för försvar och övervakning.  
I socknen finns inga kända stensträngar.

Gravfälten ligger i allmänhet nära historiska bytomter och har gravar vars förhållandevis enkla former gör att de i de flesta fall visuellt kan dateras till den senare delen av järnåldern. Från samma tid härrör socknens fem kända runstenar. Dessa är spridda och finns i socknens centrala, norra och östra delar.

Befolkning

Kårsta socken hade på 1570-talet en uppskattad befolkningsmängd på ungefär 280 personer. Vid sekelskiftet 1700 hade antalet stigit till kring 350 personer. År 1735 fanns 559 invånare i socknen och knappt 50 år senare hade folkmängden ökat till drygt 600 personer. På 1830-talet beboddes kommunen permanent av drygt 680 personer och vid sekelskiftet 1900 hade antalet ökat till 860 personer. Socknen är den enda i kommunen som haft en stabil och kontinuerlig folkökning. 
Socknens invånarantal i modern tid ligger kring 1100 personer och ökningen som skett sedan år 1865 - då invånarantalet var knappt 780 personer – torde främst ha att göra med de nya bostäder som tillkommit efter att Roslagsbanan anlades i slutet av 1800-talet.

De äldre lantmäterikartorna

Tre av ensamgårdarna (Backa, Ekskogen och Nyby) och nio byar (Broby, Gillberga, Mälsta, Norrhall, Röby, Salby, Skarpsundby och Söderhall) i Kårsta socken finns redovisade i den geometriska jordeboken A6 som är daterad år 1639. Kull, Kårsta by, Ledinge, Löt, Nibbla, Rickeby och Tjusta karterades inte under 1600-talet.

De flesta byar och ensamgårdar i socknen karterades även under 1700-talet av olika anledningar. Det är bara ensamgårdarna Ekskogen och Nyby som inte karterades alls under hela 1700-talet. Av de yngre geometriska jordebokskartorna kan nämnas Löt som karterades redan år 1701. Skarpsundby karterades år 1703. Mälsta, Salby och Sunnarby karterades år 1705.  År 1711 karterades Nibbla. Backa och Röby kartlades år 1745, Nibbla ännu en gång året därpå.

Storskiftet fick stort genomslag i Kårsta socken. Fyra byar karterades redan på 1750-talet, Söderhall, Gillberga, Salby och Sunnarby. På 1760-talet karterades Broby, Kull, Kårsta by, Ledinge, Mälsta, Rickeby, Skarpsundby och Söderhall. På 1770-talet karterades Norrhall, Tjusta och Mälsta och på 1780-talet verkställdes storskiften för Broby, Gillberga, Kårsta by, Ledinge, Löt och Rickeby. Kring sekelskiftet 1800 karterades Skarpsundby, Norrhall, Sunnarby och Ledinge.

Laga skifte genomfördes med början på 1850-talet. Rickeby är karterat år 1850, Gillberga år 1852, Skarpsundby år 1855, Söderhall år 1860, Kårsta by år 1866. Löt karterades år 1875 och Ledinge år 1882, Salby år 1898. Mälsta genomgick laga skifte först år 1910.

Det finns en sockenkarta daterad år 1841.

Del av Sockenkartan från 1841.

Historik

Kamerala förhållanden

Under medeltid mättes skattekraften för byar och gårdar i så kallade örestal. Åtta öresland motsvarade ett markland, vilket kan sägas ha motsvarat skattekraften på en normalstor gård.

Andelen självägda gårdar har under historisk tid varit förhållandevis stor, men det har även funnits inslag av frälsegårdar i socknen. De flesta gårdar i socknen har varit värderade till minst 8 öresland och i de flesta fall överstiger antalet markland antalet gårdar. De självägda gårdarna var i allmänhet något större än de gårdar som ägdes av adeln.

Vid sekelskiftet 1900 fanns 52 gårdar i Kårsta socken. Antalet oförmedlade mantal var 42 ½ och dessa hade förmedlats kraftigt till endast 27 ⅞. De flesta gårdar var självägda (16 ⅜), tretton av dem var (små) frälsegårdar och nio gårdar ägdes av kronan, varav två inte var mantalssatta. Sju av gårdarna var donerade till Uppsala universitet och fem löd under Danviks hospital.

Det har inte funnits något säteri i socknen.

Kyrkan

Kårsta kyrka föregicks av en träkyrka som revs under högmedeltiden. I den nuvarande kyrkan är sakristian den äldsta delen, sannolikt byggd till den äldre träkyrkan någon gång under 1200-talet. Den nya kyrkan invigdes sannolikt i slutet av 1400-talet då valv och långhus är uppförda under sent 1400-tal. Klockan ”Maria” i klockstapeln från 1760-talet har en datering till år 1511. Kårsta sockenkyrka är en så kallad gårdskyrka.

Kårsta kyrka och i bakgrunden den gamla byskolan. Fotograf: Vallentuna kulturförvaltning.

Markanvändning och rumslig organisation

Bebyggelse

Det har funnits förhållandevis många byar i Kårsta socken. Av de nitton ursprungliga brukningsenheterna var fjorton byar och fem ensamgårdar. Antalet brukningsdelar har varit anmärkningsvärt stort i flera av byarna. I t.ex. Mälsta fanns vid tiden för storskifte tio brukningsdelar, men bara tre gårdar. Kårstaby utmärker sig som den byn med flest antal gårdar, ser man däremot till antalet medeltida markland så har Salby varit större med sina 5 ½ markland. Även i Sunnarby har det funnits fem gårdar. Det som är speciellt med Kårsta by är att där fortfarande finns en samlad bybebyggelse som inte flyttade ut från den ursprungliga bytomten i samband med laga skifte. Det finns flera exempel på bytomter som sannolikt är reglerade redan under medeltid och även flera radbyar i socknen.

Förekomsten av torp har varierat geografiskt och över tid, men till de flesta byarna har det funnits några enstaka torp. Idag finns det två bevarade båtsmanstorp i socknen. Några torp med namn som berättar om torparens hantverksskicklighet har funnits, t.ex. skräddartorp på Broby ägor och till Röby där mjölnaren och smeden hade egna torp.

Backstugor har funnits på Backa ägor och i Kårsta by. Den i Kårsta by kallades Kräklan. På Söderhall har det funnits två krogstugor.

Stationssamhället Kårsta med 330 (1992) invånare började växa fram i början av 1900-talet på Rickeby ägor.

Skolhus har funnits både vid klockargården i Kårsta by och på Söderhall.

Det har funnits förhållandevis många vattenkvarnar i Kårsta socken. På Backa ägor fanns redan på 1630-talet två skvaltkvarnar och till gårdarna i Mälsta har det funnits en skvaltkvarn vardera – sammanlagt fyra stycken. Även på Söderhall har det funnits två skvaltkvarnar. På Salby och Röby har det funnits så kallade tullkvarnar.

Vid sekelskiftet 1900 fanns på Backa gårds ägor både en vattenkvarn och vattensåg. På Broby fanns ett tegelbruk och en ångkvarn. På Ledinge har det funnits en väderkvarn.

Idag utmärker sig Backa gård i sin för 1840-talet tidstypiska empirestil och Ekskogens gård från ungefär samma tid. Ingen av dessa gårdar har dock tillhört frälset. Det har inte funnits några gårdar med säterirättigheter i socknen.

Åker

De flesta byar och även de få ensamgårdarna i Kårsta socken har under historisk tid legat centralt i förhållande till – och ofta mitt emellan – två ungefär lika stora särhägnade åkergärden. Detta beror på att man länge brukade åkermarken i rotationssystemet tvåsädet eller halvträda vilket innebar att bara halva åkerarealen besåddes varje år. Det andra året låg åkermarken i träda och beträddes som betesmark av byns eller ensamgårdens kreatur som då betade på dikesrenar mellan tegarna, åkerholmar och på återväxten samtidigt som de gödslade marken. Flera byar och ensamgårdar har brukat sin åker i gärdeslag med intilliggande grannar vilket var praktiskt då det minskade behovet av byggmaterial (gärdselvirke) och tidskrävande underhåll av gärdesgårdar. Ett exempel på en by som brukat sitt ena åkergärde med grannbyn är Broby. Många byar och ensamgårdar hade, främst av naturgeografiska skäl, även särhägnade åkervretar. I vissa fall fanns det skäl att använda en eller flera åkervretar för att jämna ut det årliga utsädet och den årliga skörden så att man hade en jämn försörjning av spannmål varje år. 

Åkermarkens omfattning under historisk tid kan i det historiska kartmaterialet avläsas i antalet årligen sådda tunnor utsäde. Antalet årligen besådda tunnland stod ofta i direkt relation till byarnas medeltida värdering. Många av byarna har under 1600-talet haft tillgång till kring 20 tunnland åker årligen. Ledinge avviker som den by som hade mest åkermark med sina nästan 50 tunnland årligen besådd åker.

Vid sekelskiftet 1900 fanns 1 357, 1 hektar åker och annan odlad jord i socknen.

Äng

Alla byar och ensamgårdar i socknen hade tillgång till egen ängsmark under historisk tid. Här skördades gräs, örter och löv som vinterfoder åt kreaturen. Skörden mättes i antalet lass hö. Ofta var ängsmarken samägd av alla gårdarna inom varje by och man delade skörden mellan gårdarna baserat på gårdarnas relativa innehav i byn. Generellt sett överstiger antalet skördade lass hö den årligen besådda arealen åkermark för alla byar och ensamgårdar i socknen under 1600-talet vilket innebär att boskapsskötsel och animalieproduktion var förhållandevis viktigt i jämförelse med spannmålsodling. I östra delen av socknen, särskilt på Norrhall och Söderhall har det skördats mycket hö, men även Mälsta har haft god tillgång till ängsmark.

Vid sekelskiftet 1900 fanns fortfarande knappt 32 hektar naturlig äng kvar, jämnt fördelad i socknen.

Utmark och hagar

Byarnas och ensamgårdarnas utmark var belägen i landskapets höjdområden. De flesta av byarna i Kårstadalen hade sin, ganska omfattande utmark i skogsområdet i öster.

Vid sekelskiftet 1900 fanns det sammantaget 3 934,2 hektar skogsmark, med hagmarkerna inräknade vilket motsvarar nästan 70% av socknens landareal.

Det gröna kulturarvet

Parker och trädgårdar

Det har funnits få trädgårdar i Kårsta socken. Till Ekskogens gård har det funnits en trädgård och kring Backa gård kan det ha anlagts en park.

Alléer

Det är okänt huruvida det finns några alléer i Kårsta socken.

Ängar och hagmarker

Förhållandevis många, men små ängsmarker fanns kvar vid sekelskiftet 1900. Ofta nära inpå bytomterna.
De ur botanisk synvinkel finaste hagmarkerna fanns i slutet av 1980-talet i Rickeby, Tjusta och i Söderhall. På Rickeby fanns en mosaikartad 8,5 hektar stor hagmark strax nordväst om gården som i fältskiktet karaktäriserades av örtrik ängshavretorräng med arter som blåsuga, darrgräs, rödklint, knägräs, vanlig ögontröst, brudbröd, gökärt, prästkrage, bockrot, rödkämpar, jungfrulin, ängsvädd och skogsklöver. Hagen betades då av nötboskap, men hävden ansågs svag. 
Intill och väster om Tjusta gård fanns en 4 hektar stor beteshage där frisk rödvenäng dominerade. I de delar där det växte tuvtåtel fanns även krypvide. Det fanns även blåsuga, darrgräs, knägräs, brudbröd, prästkrage, vildlin, bockrot, revfibbla, jungfrulin, ormrot, ängsskallra, älväxing, ängsvädd och skogsklöver. 
Söder om Norrgården i Söderhall fanns en hage som var 3,5 hektar stor. Här växte darrgräs, rödklint, brudbröd, stagg, ängsskallra, ängsvädd och skogsklöver.

Det fanns även botaniska värden i hagar vid Salby, Backa, Söderhall, Löt och Isby.

Vid den uppföljande ängs- och betesmarksinventeringen som genomfördes åren 2002 till 2004 inventerades endast sex marker i Kårsta socken, med en sammanlagd areal på drygt 20 hektar. Mer att läsa om resultatet av inventeringen finns att läsa på Jordbruksverkets hemsida  i databasen TUVA.

Idag finns det tio olika markägare som har miljöstöd för skötsel av betesmarker i socknen. Endast tre av dem har egna kor. Den sammanlagda arealen uppgår till nästan 150 hektar, varav ungefär en tredjedel utgör mark som uppgivits hysa särskilda natur- och/eller kulturvärden.

Fyra lantbrukare odlar ekologiskt.

Skog

I Kårsta socken finns den största arealen bolagsägd skog.

Betesdjur

År 1820 fanns 480 kor och 450 får i socknen. Här fanns även 250 hästar som användes som arbetskraft i jordbruket och för skogsbruk. År 1919 var antalet nötkreatur i socknen drygt 660 och antalet får hade minskat till drygt 200. Idag finns knappt 300 nötkreatur i socknen. 
I Kårsta socken finns två av de åtta kvarvarande lantbruksföretag som fortfarande producerar mjölk i kommunen (september 2008).