Fördjupad information om Frösunda socken

Flygfoto över Frösunda kyrka. (Bilden är något beskuren.) 
Foto: Jan Norrman, Riksantikvarieämbetet

Karaktären

Frösunda socken är en varierande bygd väster om den dalgång som under förhistorisk tid utgjorde Långhundraleden. Socknen är förhållandevis långsträckt och har till övervägande del agrar prägel, med typiska och i viss mån bevarade torplägenheter i söder till stora och fortfarande aktiva jordbruksbyar i norr och öster. Bebyggelsen har i stora delar lång platskontinuitet vilket framgår av de många gravfält som ligger nära eller i direkt anslutning till många av socknens byar och gårdar.

Sedan 1800-talets slut präglas socknen kommunikationsmässigt av Roslagsbanan som sträcker sig igenom socknen, från Solsta i sydväst, genom socknens centrala del där det finns bevarade stationshus, via Rolsta och vidare mot Kårsta.

Frösunda järnvägsstation. Fotograf: Zackeus Carlsson ca 1919. 

I socknen finns åtminstone sju djurhållare av nöt och/eller får, varav tre av kommunens kvarvarande åtta mjölkgårdar.

Ortnamnsskicket utmärker socknen med flera hedniska gudanamn som fortfarande lever kvar såsom Torsholma, Odenslunda och sockennamnet Frösunda.

Flera nationellt sett intressanta platser såsom Helgö och det försvunna Tuna utmed Långhundraleden finns i socknen och har stor potential för framtida forskning.

Omfattande förändringar av markägandet i form av ägoutbyten och ändringar av ägogränser har skett framförallt under 1900-talet.

Att tänka på

Den centrala delen av Frösunda socken utgör riksintresse för kulturmiljövården, K 75. Riksintressen ska enligt miljöbalken 3 kap 6 § skyddas från påtaglig skada.

Kring kyrkan finns sedan år 1969 ett skydd till förordnande för landskapsbilden enligt § 19 fd naturvårdslagen. Nämnda förordnande skall enligt 9 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (1998:808).

Flygfoto över Frösunda kyrka med omgivning i samband med Frösunda marknad i september 1999. Byggnader fr v längst bort Frösunda järnvägsstation, Prästgården, Frösunda kyrka och f d Kyrkskola, numera Frösundagården samt i förgrunden Televerkets byggnad vid infarten mot vägen till Stolp-Ekeby. I bildens mitt går vägen mellan Lindholmen och Kårsta. Fotograf: Sven Sognevik 1999.

I ett jordbrukslandskap som Frösunda socken utgör bör biotopskyddsförordningen, 7 kap 11 § miljöbalken beaktas. Den föreskriver förbud mot borttagande av småbiotoper i landskapet såsom t.ex. öppna diken, åkerholmar och alléer.

I Frösunda har även utpekats regionala intressen för kulturmiljövården, 22:01 och 22:04.

Frösunda sockens varierande och mosaikartade landskap gör att området kan upplevas som om tillkommande bebyggelse visuellt kan etableras var som helst utan att störa den historiska och redan befintliga bebyggelsestrukturen. Detta kan medföra nyetablering av bebyggelse som för med sig negativa konsekvenser för möjligheterna att förstå den äldre bebyggelsestrukturen med samlad bebyggelse i väl avgränsade byar och gårdar och att bedriva jordbruk med djurhållning.

Det är sällan en optimal lösning att uppföra nya hus i form av pastischer av äldre byggnader i nya och på flera sätt annorlunda lägen. Bebyggelsens täthet och skala i förhållande till annan ny och tillkommande bebyggelse, redan befintlig bebyggelse och landskapets karaktär är viktiga faktorer att beakta. Kopior av äldre hus som av tradition legat som solitärer i landskapet gör sig sällan ihopträngda på en mindre yta med nya tillskott såsom t.ex. garage.

Topografisk-geografisk identifiering

Ekonomiska kartblad: 118 16, 118 26, 118 27, 118 36

Historisk identifiering

Frösunda socken är belägen i Seminghundra härad i södra Uppland och har tillhört det tidigmedeltida folklandet Attundaland.

Lägesbeskrivning och geografiskt omfattning av socknen

Frösunda socken är centralt belägen i norra delen av Vallentuna kommun. Socknen utgör den östligast belägna socknen i Seminghundra härad och gränsar i väster mot Orkesta socken, i norr mot Närtuna i Norrtälje kommun, i öster mot Kårsta socken och i sydost mot Vada socken. Socknen är långsträckt, medelstor och omfattar sammanlagt drygt 4220 hektar.

Topografi och naturförhållanden

Berggrunden utgörs till övervägande delen av urbergsarterna gnejs och granit. Berggrunden kännetecknas av sprickbildningar och förkastningar. Frösunda tillhör naturgeografiskt det mellansvenska sprickdalslandskapet med lerfyllda dalsänkor och moräntäckta bergshöjder. Huvuddelen av jordarterna utgör styv och kalkfattig glacial- och postglacial lera, men i höjdlägena förekommer både morän och berg i dagen.

Jordartskarta över Frösunda. Kyrkan i mitten av kartbilden.

Stora delar av det område som utgör Frösunda socken ligger direkt väster om den dalgång där Långhundraleden löpt fram under förhistorisk tid. Socknens centrala del ligger kring ett lågt område där en utvidgning av två mindre dalgångar möts – en från Orkesta i sydväst och en utlöpare från Långhundraleden från nordost, innanför det landområde som utgjort ön Helgö.

Under stenåldern var det endast ett fåtal mindre öar som stack upp ovanför den dåvarande strandlinjen, varav det största och högsta området låg som en ö i västra delen av socknen, nordväst om Stora Luttergärde. Det finns även ett högt beläget område i södra delen av socknen med enstaka höjder på drygt 50 meter över havet. 

Det finns förhållandevis mycket få sjöar i Frösunda socken. Sprickdalssjön Stolp-Ekebysjön i väster är den största. Helgösjön söder om Helgö gård är socknens näst största sjö.

Båttur vid Helgösjön. Fotograf: Okänd 1969.

Det finns även några våtmarksområden i socknen, varav det största ligger i norr på Lövsta ägor - en förlängning av Hederviken i Närtuna socken i Norrtälje kommun i norr. Den uppgrundade Mörtsjön norr om Torsholma är ett annat större våtmarksområde.

Frösunda kan kulturgeografiskt hänföras till dalgångsbygd, med undantag för den nordvästra delen som kan betecknas övergångsbygd.

Ortnamn

Benämningar på bebyggelse, platser och mark är ganska typiska för Mälardalen, men innehåller förhållandevis många förkristna inslag vilket är mer vanligt i norra Uppland.

Frösunda omnämns första gången som Frøsundij år 1291. Förleden Frö- kommer av ordet ”frodig” eller ”fruktbar” och efterleden -sund har samma betydelse idag som en trängre passage mellan två landområden.

Det finns i socknen exempel på korta naturbeskrivande namn som Berg och Hamra vilka torde vara mycket gamla. Sju namn har efterleden –sta och endast tre namn har efterleden –by. Förutom sockennamnets förled så finns flera namn med förkristna inslag såsom Odenslunda och Torsholma. I östra delen av socknen finns för Roslagen och skärgården karaktäristiska ö-namn såsom Raknö och Helgö.

Flera efterled beskriver anknytningen till vatten såsom Torsholma, Fågelsunda, Näs och Sunnanå.

I socknen har funnits bebyggelse med namnet Tuna. Platsen ligger numera övergiven inkorporerad i Billsta ägor. Tuna kommer av ordet tun i betydelsen plats för en gård. 

Det finns även exempel på medeltida namn såsom Byle.

Fornlämningsbild

I socknen finns mer än 1500 registrerade fornlämningar. Få arkeologiska undersökningar har genomförts eftersom relativt lite mark har tagits i anspråk för sentida bebyggelse eller andra anläggningar.

De hittills äldsta kända fornlämningarna i Frösunda socken härrör från bronsålder eller äldre järnålder och utgör högt belägna rösen och fornborgar. I socknen finns tre kända fornborgar. En av dem har sannolikt fungerat som ett slags försvarsborg och är belägen på Bergs ägor, mittemot Helgö. Fornborgen ligger högt på en utskjutande smal udde i landskapet väl exponerad mot lägre områden i flera väderstreck i huvudsak mot nordväst, norr och österut.

De andra två borgarna kan, baserat på dess lägen i landskapet möjligen ha fungerat som tillflyktsborgar men kan i ett tidigt skede också ha utnyttjats för bevakning och eventuellt även försvar och återfinns i socknens nordvästra del. Den nordligaste ligger på Åttesta ägor tydligt exponerad mot ett lägre område i nordost. Den andra borgen ligger på Skrävsta ägor, också den på en udde i landskapet exponerad mot en lägre liggande dalgång i öster. Borgarnas höjdlägen, på nivåer mellan 25 och 45 meter över havet antyder att de kan vara äldre än fornborgen mitt emot Helgö.

Det finns både enstaka gravar och gravar samlade på gravfält. I socknen finns ungefär 40 kända järnåldersgravfält varav de flesta ligger nära kända historiska by- och gårdstomter. De flesta ligger kring socknens centrala, lågt belägna del.

Det finns sju kända runristningar i socknen, varav två är försvunna.

Runsten vid Frösunda kyrka. Runstenen hittades 1991 och låg strax utanför kyrkogården vid västra ingången. Thorgunn Snaedal, Runverket, ritar upp ristningen. Fotograf: Yngve Sjögren 1992.

Befolkning

Drygt 320 personer uppskattades vara boende i Frösunda socken på 1570-talet. Vid slutet av 1600-talet hade befolkningen i socknen ökat till 450 personer. År 1735 hade invånarantalet stigit till 660 personer. Under senare delen av 1700- och under förra hälften av 1800-talet var folkmängden lägre, men år 1865 beboddes socknen av drygt 700 personer. Vi sekelskiftet 1900 fanns drygt 910 bofasta i socknen. Under 1900-talet har folkmängden i socknen minskat betydligt. År 1991 beboddes socknen av 515 invånare och år 2000 hade antalet stigit till drygt 560 invånare. 

De äldre lantmäterikartorna

Knappt hälften av socknens byar och ensamgårdar karterades år 1637. Sju byar/ensamgårdar karterades kring sekelskiftet 1700 (Vreda år 1699, Rolsta år 1703, Tarby år 1705, Stora Luttergärde år 1706 och Helgö, Lövsta och Raknö år 1707). 
15 av de 24 brukningsenheterna kartlades i samband med storskifte, däremot har endast sju byar karterats i samband med laga skifte. Storskiftet genomfördes allt från 1750-talets senare del till i början av 1800-talet. De yngsta laga skifteskartorna daterades så sent som år 1902. Det finns en sockenkarta från år 1851.

Del av sockenkartan från 1851.

Historik

Kamerala förhållanden – ägande och skattekraft (år 1637)
Under medeltid mättes och värderades skattekraften för byar och gårdar i örestal. Åtta öresland motsvarade ett markland, vilket kan sägas ha varit skattekraften på en normalstor gård.

Åtta av de 18 gårdar som karterades år 1637 var skattehemman vilket innebär att de ägdes och brukades av självägande bönder. Den största var en av fyra gårdar i Rolsta by som var värderad till 24 öresland (3 markland). Detta var också den största gården i hela socknen, i den största byn. Fyra av de karterade brukningsenheterna utgjorde ensamgårdar – det var Berg, Byle, Skrävsta och Stolp-Ekeby. Det fanns sex arrendegårdar som tillhörde adeln, varav tre i Rolsta, två i Vreda och en i Åttesta – socknens minsta. Kronan ägde tre av de fyra gårdarna i Lövsta. Det fanns även ett hemman som tillhörde Uppsala akademi, i Åttesta by.

Ser man till de medeltida örestalen ger de en indikation om den värderade skattekraften på respektive gård. Den minsta gården i socknen var en frälsegård i Åttesta by som var värderad till 2 öresland, dvs. ¼ markland. Två gårdar, ensamgården Byle och ett av kronohemmanen i Lövsta var värderade till 5 öresland, ⅝ markland vardera. Sex öresland värderades en av frälsegårdarna i Rolsta till, ¾ markland. Tre gårdar var värderade till 7 öreland – de två största kronans tre gårdar i Lövsta och akademihemmanet i Åttesta by. Endast ett hemman var värderat till exakt 8 öreland (1 markland) och det var ett frälsehemman i Rolsta. Bland de största gårdarna var förutom skattehemmanet i Rolsta, de självägda ensamgårdarna Skrävsta och Stolp-Ekeby som båda värderades till 16 öresland, dvs. 2 markland vardera. Ensamgården Berg värderades till 13 öresland, dvs. drygt 1½ markland. Även den största av de tre gårdarna i Åttesta var självägd och värderad till 11 öresland, dvs. 1, 375 markland.

I västra delen av Lövsta ägor i norra delen av socknen har det funnits en skatteutjord kallad Björnboda, värderad till 5 öresland.

Av beskrivningen till häradsekonomiska kartan från sekelskiftet 1900 framgår att det då fanns fjorton självägda brukningsdelar, 10 ⅛:s brukningsdel tillhörde adeln och åtta brukningsdelar tillhörde kronan och var donerade till Uppsala universitet. De två brukningsdelarna i Solsta löd under Danvikens hospital. Flera av de mindre lägenheterna i södra delen av socknen löd under Lindholmens säteri i Orkesta socken. De ursprungligen 43 ½ mantalen hade förmedlats till 32 ⅛ mantal.

Kyrkan

Frösunda kyrka är belägen invid en forntida farled, en utlöpare från Långhundraleden, och uppförd under 1400-talets mitt. Antagandet om kyrkans ålder är baserat på hur valven inne i kyrkan är slagna. Kyrkan har sannolikt haft en äldre föregångare som legat strax söder om den nuvarande kyrkobyggnaden. Till skillnad från många andra kyrkor har Frösunda kyrka inte genomgått några större förändringar, fönster har dock murats igen och nya har tagits upp. Det ursprungliga spåntaket är utbytt mot cortenplåt. Dopfunten är från 1100-talet och det finns annan utsmyckning tillhörig den enkelt inredda kyrkan som är mycket gammal.

Frösunda kyrka. Fotograf; Vallentuna kulturförvaltning.

Markanvändning och rumslig organisation

Bebyggelse

Det har under historisk tid funnits tio byar och fjorton ensamgårdar i socknen. Räknat i antalet gårdar var Tarby störst med sina fem gårdar. Torsholma och Rolsta hade vardera fyra gårdar. Åttesta, Vreda och Fågelsunda hade tre gårdar vardera. Ser man till antalet brukningsdelar under 1700- och 1800-talen fanns det fyra byar och en ensamgård med fem olika brukningsdelar. Det sammanlagda antalet brukningsdelar var fler än 60 stycken. De ensamgårdar som bara hade en brukare var företrädesvis belägna i socknens centrala del.

Huvuddelen av bebyggelsen i socknen har präglats av jordbrukets behov och har en tydligt agrar prägel.

Arkitektoniskt utmärker sig Bergs gård.

Bergs gård i Frösunda. Fotograf: Zackeus Carlsson ca 1910.

Det har förekommit gott om torp i socknen, men sällan fler än två – tre stycken till varje by eller gård. Flera brukningsenheter som vid sekelskiftet benämns gårdar har bakgrund som torp under andra byar eller ensamgårdar, t.ex. Byle, Hamra och Sunnanå som var torp under Vreda. Raknö har utgjort ett ängsvaktartorp och även Lilla Luttergärde har en bakgrund som torp och benämndes tidigare Norrtorpet, tillhörigt Stora Luttergärde. På Tarby, Vreda och Åttesta har det funnits soldattorp och till Rolsta ett dragontorp. Det område som dock mest präglats av torpbebyggelse är den sydligaste delen av socknen som tillhört Lindholmen i Orkesta socken. Dessa hade i flera fall namn efter vad torparen eller platsen kunde bidra till huvudgården med såsom Hummeltorp, Fiskartorp, Snickartorp. Andra torpnamn var t.ex. Södertorp, Strömstorp, Stubbtorp, Perstorp och Krokstorp. Här finns många av de äldre torpen kvar.

Ett fattighus har funnits i socknens centrala del, strax söder om Sunnanå.

Frösundas ålderdomshem byggdes 1933. Fotograf: Allan Janssons förlag ca 1950.

På Billsta ägor fanns vid sekelskiftet 1900 en kvarn. Det har även funnits vattenkvarnar vid Odenslunda, Prästgården och troligen även vid Helgö där en betesmark benämnts Kvarnhagen. På Rolsta ägor har det funnits en väderkvarn. På Torsholma ägor fanns två väderkvarnar och ett skolhus. Vid Sunnanå har det funnits ett skolhus.

Norra delen av socknen, från Rolsta via Tarby vidare upp mot Löfsta säteri är den äldre bebyggelsestrukturen välbevarad. Det finns även många äldre byggnader som är välbevarade.

Vid Roslagsbanans hållplats i Frösunda finns det fortfarande ett stationshus och strax norr där om ett magasin.

Under 1900-talet första decennier har det i socknen tillkommit bebyggelse i första hand i form av enskilt liggande bostadshus i goda kommunikationslägen utmed befintliga bilvägar. Inte sällan har nya bostadshus anlagts i närheten av äldre torpbebyggelse.

Åker

De flesta byar och ensamgårdar i Frösunda socken har under historisk tid legat centralt i förhållande till – och ofta mitt emellan – två ungefär lika stora särhägnade åkergärden. Detta beror på att man länge brukade åkermarken i rotationssystemet tvåsädet eller halvträda vilket innebar att bara halva åkerarealen besåddes varje år. Det andra året låg åkermarken i träda och beträddes som betesmark av byns eller ensamgårdens kreatur som då betade på dikesrenar mellan tegarna, åkerholmar och på återväxten samtidigt som de gödslade marken. Flera byar och ensamgårdar har brukat sin åker i gärdeslag med intilliggande grannar vilket var praktiskt då det minskade behovet av byggmaterial (gärdselvirke) och återkommande underhåll av gärdesgårdar. Många byar och ensamgårdar hade, främst av naturgeografiska skäl, även särhägnade åkervretar. I vissa fall fanns det skäl att använda en eller flera åkervretar för att jämna ut det årliga utsädet och den årliga skörden så att man hade en jämn försörjning av spannmål varje år. 

Drängen Pettersson kör slåttermaskinen dragen av två hästar vid vallskörden på Torsholma gårds marker. Fotograf: Okänd ca 1920.

Åkermarkens omfattning under förra delen av 1600-talet kan i det historiska kartmaterialet avläsas i antalet årligen sådda tunnor utsäde. För hela socknen uppgår antalet sådda tunnor till cirka 400. Torholma brukade störst yta åker med sina 57 tunnland. Rolsta och Billsta brukade drygt 40 tunnland var. Gårdarna i Tarby brukade 35 tunnland tillsammans, men de flesta av byarna och ensamgårdarna brukade årligen åkermark mellan 15 och 25 tunnland.

Då det inte förekommer några tegskifteskartor i socknen går det inte att säga något säkert om hur åkermarken varit brukad av gårdarna inom byarna – om det förekommit regelbunden eller oregelbunden ägoblandning eller särägoblock. Byarna är dessutom företrädesvis ganska små, med mellan två och tre gårdar, vilket gör det svårt att utifrån gårdarnas placering på bytomterna utläsa om dessa har reglerats eller inte. Det hade kunnat ge indikationer om hur ägoblandningen i åkermarken sett ut och om det förekommit eventuellt medeltida solskifte, bolskifte, hammarskifte eller om ägoblandningen varit oregelbunden.

Spannmålsodlingen var på 1600-talet viktigast för brukningsenheterna Lilla Luttergärde, Solsta, Billsta, och Tarby.

Av beskrivningen till häradsekonomiska kartverket från sekelskiftet 1900 framgår att det då fanns 1 475 hektar åker och annan odlad jord i socknen.

Äng

Varje by och ensamgård hade under historisk tid tillgång till ängsmark. Ängmarkens omfattning, eller snarare avkastning under historisk tid kan bl. a. avläsas i det storskaliga (detaljerade) historiska kartmaterialet där uppgift om antalet årligen skördade lass hö redovisas för varje by och ensamgård som karterats.

Raknö utmärker sig i det här avseendet eftersom det var ett ängsvaktarboställe som hade som huvudsyfte att övervaka de bördiga ängsmarkerna i dalgången. Här skördades årligen 36 lass hö. Sammanlagt skördades i socknen årligen mer än cirka 1350 lass hö eller 270 ton. Torsholma tog årligen hem nästan 230 lass och både Rolsta och Vreda skördade fler än 150 lass hö årligen. Även på Helgö kunde man skörda mycket ängshö. Här uppskattas skörden ha varit kring 90 lass hö årligen.

Vreda och Berg utmärker sig som de brukningsenheter där man var mest beroende av boskapsskötsel och animalieproduktion för sin försörjning.

Mängden naturlig äng såsom den beskrivs i textbeskrivningen till det häradsekonomiska kartverket från sekelskiftet 1900 var drygt 90 hektar, varav den största andelen fanns på Lövsta.

Utmark och hagar

Alla byar och ensamgårdar hade under historisk tid tillgång till betesmark och skog. Stora delar av socknens utmark var belägen i väster.

Hästen Caesar drar vagnen vid höskörden på Broby gård vid Sjöhagsbacken i Frösunda. På flaket sitter fr v körkarlen Herman Lindblom Andersberg, gårdens arrendator John Karlsson. Mellan honom och hustrun Signe sitter Ebba och Christian Laurells son Tord. Fotograf: Okänd ca 1945.

Det gröna kulturarvet

Alléer

Från Billsta gård, och söderut, finns en allé.

Billsta säteri Frösunda. I den ljusa delen t v fanns före 1885 en handelsbod. Huset revs på 1940-talet. Fotograf: Okänd.

Parker och trädgårdar

Flera av de byar och gårdar som ligger centralt i Frösunda socken har haft relativt stora trädgårdar, som t.ex. Berg, Helgö, Vreda och Prästgården. 

Ängar och betesmarker

I socknen finns nio beteshagar som i slutet av 1980-talet ansågs ha höga botaniska värden. Vid Tarby – Åttesta fanns sex beteshagar med intressant flora. Vid Lövsta fanns två hagar och Klashagen utgjorde en hage. Väster om Rolsta, vid Gustafsborg, vid Odenslunda och Stolp-Ekeby fanns det också hagar med intressant flora. Norr om Frösunda kyrka, på Prästgårdens marker uppmärksammades en mindre betesmark med höga värden för landskapsbilden.

I ängs- och betesmarksinventeringen som genomfördes år 2002 till 2004 inventerades 13 olika betesmarker med en sammanlagd areal av drygt 40 hektar i socknen. Se vidare Jordbruksverkets hemsida, i databasen TUVA.

År 2007 hade tio olika brukare miljöstöd för att sköta betesmark i socknen till en sammanlagd areal av knappt 125 hektar. Hälften av marken har den högre ersättningsnivån som innebär att det i markerna finns särskilda natur- och/eller kulturvärden. På fem av de sammanlagt sju gårdar där det finns kor eller får finns det även betesmark.

Ekologisk odling är inte tillämpad i särskilt hög utsträckning i socknen.

Betesdjur

År 1820 fanns 570 nötkreatur i socknen. År 1919 hade antalet ökat till 722 djur. Idag finns det mer än 530 nötkreatur och knappt 100 tackor i socknen. Det finns tre gårdar där det produceras mjölk och sammanlagt något fler än 230 mjölkkor. Två av gårdarna har både kor och får. Tre gårdar har får. Det finns även häst i socknen.

Interiör från ladugården på Åttesta gård. Fotograf: Gun Hillbo 1997.