Fördjupad information om Angars socken
Vy över Åsta.
Karaktären
Angarns socken har övervägande agrar prägel både avseende landskapet och bebyggelsen. Täby galopps träningsanläggning i Rörby som ligger centralt i socknen gör att omgivningarna tillhör de hästtätaste i kommunen. Socknen präglas även av att förhållandevis stora vägar genomkorsar området, både i öst-västlig riktning (Angarnsvägen) och i nord-sydlig riktning gamla Norrtäljevägen och Europaväg 18. I sydligaste delen av socknen ligger Gillinge halkkörningsanläggning. Förhållandevis många fastigheter har länge varit i Stockholms stads ägo, vilket haft en konserverande effekt.
Angarnssjöängen i socknens norra del är en av regionens mest välbesökta och attraktiva fågelsjöar. Den utgör det största och ett av få naturreservat i kommunen och är även en kulturhistoriskt viktig pusselbit för förståelsen av bebyggelsens tillkomst och placering i området eftersom den under lång tid utgjort en skyddad havsvik med direktkontakt med Långhundraleden. Angarns sockens norra del utgör ett av kommunens tydligaste exempel på dalgångsbygder.
Angarnsjöängen från Midsommarberget i september. Fotograf: Vallentuna bildarkiv 2013.
Det finns förhållandevis många och stora arealer betesmarker med hävdgynnad flora och fauna i anslutning till Angarnssjöängen. Alla byar och ensamgårdar i socknen har under historisk tid varit inriktade på animalieproduktion och boskapsskötsel vilket innebär att det funnits förhållandevis många betesdjur under lång tid i området vilket präglat landskapet. Byarna Rävsta och Rörby som ligger centralt i socknen var mindre beroende av boskapsskötsel för sin försörjning. På Rävsta odlades det humle tidigt och i början av 1800-talet fanns här fyra posthemman vilket stärker tidsdjupet i Angarn som ett ännu kommunikationspräglat område. Idag finns ingen nötboskap kvar i hela socknen.
Bebyggelsen i socknen har i söder utgjorts av ensamgårdar och i norr av små byar. Förhållandevis få torp har funnits. Flera sågar har varit verksamma i socknen och på Rävsta finns tre likadana mangårdsbyggnader, sannolikt uppförda samtidigt (1880-tal) byggda av samme snickare.
Stockholms stad köpte upp stora markområden på 1960-talet inför den planerade ”Angarnsstaden” som av olika skäl inte blev av.
Att tänka på
Den nordvästra delen av Angarn ingår i ett stort område av riksintresse för kulturmiljövården K 77. Riksintressen ska enligt miljöbalkens 3 kap 6 § skyddas från påtaglig skada.
Kring Angarns medeltida sockenkyrka, som är den yngsta sockenkyrkan i kommunen, finns ett område som sedan 1965 har ett förordnande om nybyggnadsförbud till skydd för landskapsbilden. Nämnda förordnande skall enligt 9 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (1998:808).
Angarns kyrka. Fotograf: Johan Olsson 1934.
Angarnssjöängen blev genom ett statligt beslut naturreservat i december år 1982. Beslutet och skötselplanen reviderades av länsstyrelsen år 1999.
Angarn är en till ytan liten socken och har under historisk tid ända fram i nutid haft ett begränsat antal invånare. Landskapet och bebyggelsen är förutom av jordbrukets påverkan och behov också präglat av kommunikationsstråk under lång tid. Att det inte längre finns någon nötboskap kvar i socknen innebär en stor förändring som kommer att påverka landskapet på ett märkbart sett. Det kan finnas anledning att – om möjligt – vidta eller ställa sig positiv till åtgärder som kan bidra till att det återkommer nötboskap och får till socknen.
Topografisk-geografisk identifiering
Ekonomiska kartblad: 118 06, 118 07, 118 16
Historisk identifiering
Angarns socken ligger i landskapet Uppland och i östra delen av Vallentuna härad. Socknen kan ha bildats sent som en avknoppning från Vallentuna socken vilket antyds av socknens form i förhållande till Vallentuna socken och att den medeltida kyrkan är förhållandevis ung.
Lägesbeskrivning och geografiskt omfattning av socknen
Angarns socken är belägen i södra delen av Vallentuna kommun. Det är den till ytan minsta socknen i kommunen och omfattar sammanlagt 1810,3 hektar. Sockengränserna följer naturliga gränslinjer i landskapet – i norr och väster följer den de lägst belägna delarna av landskapet och i öster och sydost följer den tydligt landskapets höjdpartier.
Topografi och naturförhållanden
Berggrunden utgörs till övervägande delen av urbergsarterna gnejs och granit. Berggrunden kännetecknas av sprickbildningar och förkastningar. Angarn tillhör naturgeografiskt det mellansvenska sprickdalslandskapet med lerfyllda dalsänkor och moräntäckta bergshöjder. Huvuddelen av jordarterna utgör styv och kalkfattig glacial- och postglacial lera, men i höjdlägena förekommer både morän och berg i dagen.
Jordartskarta över Angarns socken.
Angarns lägst belägna delar ligger i norr och nordväst där Angarnssjöängen återfinns idag. Den högsta höjden finns i södra delen av ett större höjdparti i socknens sydvästra del, på Rävsta ägor och ligger kring 60 meter över havet. Socknens centrala delar ligger förhållandevis lågt, under 20 meter över havet. De flesta by- och gårdstomter har etablerats i en innerskärgård söder om den nuvarande Angarnssjöängen på platser som under bronsålder var lättåtkomliga vattenvägen, men ändå skyddade för väder och vind. De relativa höjdskillnaderna i socknen är förhållandevis små.
Kartan visar landskapet under bronsåldern för omkring 3000 år sedan. Läget för Angarns kyrka är markerad med en röd ring och ett kors.
Angarn innehåller ganska få sjöar och vattendrag. Angarnssjöängen utgjorde länge en mycket betydelsefull sjö för området. Det är idag en stor våtmark som har genomgått både utdikning och restaurering. På Rävsta ägor har det funnits en sjö kallad Solsjön och på Veda ägor en sjö kallad Wammsjön. I sydöstra delen av socknen finns Issjön på ungefär 40 meters höjd över havet. Issjön utgör sannolikt en relikt från isavsmältningen i form av en dödisgrop. Det finns ett system av vattendrag i socknens östra del som förgrenar sig söderifrån dels genom Rävsta ägor och dels till Issjön och leder vidare mot nordväst och socknens centrala del. Det finns förhållandevis många, men små och spridda kärr och våtmarksområden i socknen.
Angarn kan kulturgeografiskt hänföras till dalgångsbygd i norr och övergångsbygd i söder.
Ortnamn
Benämningar för bebyggelse, platser och mark är typiska för Mälardalen.
Sockennamnet Angarn omnämns första gången i skrift år 1333 och skrevs då Angarnae. Namnet är ett bygdenamn sammansatt av förleden an- som betyder ”emot” och efterleden –garn som betyder ”långsmal formation”. Det kan relatera till bygdens läge intill den havsvik som idag utgör Angarnssjöängen. En annan tolkning är att namnet betyder mitt emot Garn eller det andra Garn och relaterar till Garns socken i öster.
Av de nio ursprungliga byarna/ensamgårdarna i socknen har en ett naturnamn – Veda, fyra namn har efterleden –sta (Råcksta, Rävsta, Åsta och Örsta) och tre namn har efterleden –by (Alby, Lundby och Rörby). De flesta av namnens förled har tydlig naturanknytning.
Av andra namn kan särskilt nämnas Lyktan, Lampan och Kinnekulle som är speciella för socknen. Det förekommer även flera benämningar med kvinnliga förnamn i förleden som t.ex. Margreteund, Nannyberg och Elsas by. Ett annat avvikande torpnamn är Schusters (skomakare på tyska) som låg på Åsta ägor.
Fornlämningsbild
Det finns sammanlagt ungefär 450 kända fornlämningar i Angarns socken. Arkeologiska undersökningar har gjorts i Angarns socken med anledning av sentida exploatering.
Under stenålder låg stora delar av socknen fortfarande under vatten. Det fanns dock områden som låg en bra bit ovan strandlinjen i sydväst och i öster. Just i dessa områden finns dock enligt fornminnesregistret förhållandevis få kända lämningar av mänsklig aktivitet. I den östligaste delen av socknen, i östra delen av Alby ägor finns två rösen som ligger på höjder över 50 meter över havet, men som av utseendet att döma troligen härrör från bronsålder. Förekomsten av kända fornlämningar i området följer tydligt ett mittstråk i socknen ifrån söder och norrut upp mot Angarnssjöängen, där de flesta av socknens kända fornlämningar finns.
Kartan visar landskapet under stenåldern för 5000 år sedan. De större vägarna som finns i området idag är projicerade på kartbilden så att man lättare ska kunna orientera sig.
Det finns två kända fornborgar i socknen, en stor längst i söder som ligger exponerad västerut och mot norr mellan 15 och 30 meter över havet och en lite mindre på Rävsta ägor som ligger betydligt högre, mellan 30 och 40 meter över havet exponerad mot öster.
Socknens kanske mest kända fornlämning är den så kallade Örstaristningen belägen i norr, exponerad mot Angarnssjöängen ristad i fast häll. Ristningen föreställer skepp och vagnar dragna av häst.
Örstaristningen.
Den vanligaste typen av fornlämning i området är gravar som genom sitt utseende och sina former kan dateras till järnålder. Gravarna ligger både enstaka och samlade på gravfält, företrädesvis nära de by- och gårdstomter som är kända i det historiska kartmaterialet.
Vid Angarnssjöängens södra del, på Örsta ägor, finns förhållandevis många gravfält.
Det finns nio kända runristningar i socknen, de flesta finns i eller vid kyrkan.
Runsten U201 på Angarns kyrka. Fotograf: Yngve Sjögren 1992.
Befolkning
Angarn har sedan medeltidens slut varit den socken i nuvarande Vallentuna kommun med minst antal invånare. År 1571 uppskattas ha funnits knappt 120 personer boende i socknen. Vid sekelskiftet 1700 var befolkningen 100 personer, några decennier senare över 200. I mitten av 1800-talet hade folkmängden stigit till drygt 300 personer och vid sekelskiftet 1900 var ca 350 personer folkbokförda i socknen. År 1988 hade socknen en befolkningsmängd på 252 invånare. Idag är antalet invånare i socknen nästan 400 stycken vilket innebär att markanta ökningar har skett den senaste 20-årsperioden.
De äldre lantmäterikartorna
Sju av de nio ursprungsenheterna kartlades år 1635. Råcksta och Klockarbostället är inte karterade storskaligt under historisk tid. Alby och Åsta karterades under 1700-talets förra del. Lundby, Rävsta, Rörby och Örsta har karterats i samband med storskifte. Lundby, Rävsta och Örsta har dessutom genomgått laga skifte. Åsta är den geometriskt mest väldokumenterade byn i socknen. Det finns en sockenkarta daterad år 1837. Sockenkartan upprättades i en mindre skala och är mer översiktlig.
Del av sockenkartan som upprättades 1837.
Historik
Kamerala förhållanden (år 1635)
Sex byar och en ensamgård (Veda) karterades år 1635. Alby och Örsta bestod då av tre gårdar, övriga byar av två. Ser man till gårdarnas skattekraft så var Rävsta den största byn med tre markland fördelat på de två gårdarna. Nio av de kartlagda gårdarna var självägda. Det fanns endast en frälsegård (som karterades år 1635) i socknen – en av gårdarna i Rörby. Två gårdar som tillhörde kronan låg i Lundby. Därutöver fanns tre hemman som tillhörde Danvikens hospital, ett hemman i Alby och två i Örsta. Sammanlagt var socknens bebyggelse värderad till ca 15 markland. Det fanns en skatteutjord i Lundby, värderad till 3 ⅓ öresland.
Råcksta har under historisk tid varit säteri.
Vid sekelskiftet 1900 fanns tio självägda brukningsdelar i socknen sammanlagt värderade till 8 ⅞ mantal. Fem brukningsdelar tillhörde frälset – sammanlagt 3 ⅜ mantal. Kronan ägde ingen av gårdarna i socknen. Efter förmedling hade antalet mantal minskat från 15 ½ till 12 ¼ mantal.
Kyrkan
Angarns kyrka uppfördes under 1200-talets senare del och är därmed en av de yngsta i kommunen. Kyrkan var putsad redan under medeltiden. En omfattande renovering genomfördes på 1790-talet. En runsten är inmurad i sakristians östmur. Klockstapeln på berget söder om kyrkan byggdes sannolikt 1661 och var då öppen. Den i stort sett släta lillklockan är medeltida (gjutarmärkt), flyttad från en äldre klockstapel.
Angarns kyrka från klockstapelberget. Fotograf: Tord Tordmar ca 1945.
Markanvändning och rumslig organisation
Bebyggelse
Det har funnits sex byar, två ensamgårdar och ett säteri i socknen under historisk tid. Räknat i antalet gårdar var Alby och Örsta de största med tre gårdar, Lundby, Rävsta, Rörby och Åsta bestod av två gårdar. Antalet brukningsdelar vid tiden för storskifte var betydligt fler än antalet gårdar. På Rävsta fanns sju brukningsdelar och på Lundby, Åsta och Örsta fyra brukningsdelar. Inräknat Klockargården fanns 27 brukningsdelar vid 1700-talet slut. Vid sekelskiftet hade antalet minskat till 17.
Det har förekommit enstaka torp i socknen. De flesta har legat karaktäristiskt nära eller i direkt anslutning till ägogränser mellan byar eller ensamgårdar. På Alby ägor fanns det redan på 1630-talet ett soldattorp, senare tillkom här tre torp, varav ett båtsmanstorp. På Lundby har det funnits ett ryttarboställe som senare redovisas som dragontorp och senare tillkom även torpet Lyktan. På Råcksta har torpet Damsta legat och det har även funnits ett torp vid Råckstakvarn. På Rävsta har torpet Eriksberg funnits sedan sekelskiftet 1900 ungefär. På Rörby fanns torpet Margretelund. På Veda har funnits Veda torp och Elsas by.
På Lundby har byggnader med allmännyttig funktion såsom fattighus, skolhus och handelsbod etablerats. Senare förlades en pastorsexpedition och skola hit. Såg har funnits vid Råcksta (kvarnsåg) och Alby (ångsåg). På Åsta har det funnits en väderkvarn och en kvarnsåg.
Fotbollsplan och festplats tillkom under 1900-talet på Örsta ägor.
Flygfoto över Angarns kyrkby. T v Karlborgs handelsbod, bakom den Angarns kyrka med Klockstapeln på berget, Angarns kyrkskola vid kyrkan och Angarns småskola på andra sidan vägen. Huset som delvis skyms av en häck på nedre halvan av bilden är fattigstugan. Det ljusa huset strax ovanför bildens mitt är Lundby gård. Fotograf: Okänd ca 1945.
På Rävsta finns tre mangårdsbyggnader som är likadana, sannolikt uppförda samtidigt (1880-tal) byggda av samme snickare.
Åker
Åkermarken brukades genomgående utan undantag under historisk tid i rotationssystemet tvåsäde (eller halvträda). Ungefär halva åkerarealen i varje by/ensamgård låg årligen i träda.
De flesta byar och ensamgårdar hade två åkergärden. I flera byar förekom dessutom ett antal mindre åkervretar. Åsta hade tre särhägnade åkergärden, det södra med gärdeshö. Rörby och Alby hade åkergärden i gärdeslag.
Produktionsinriktningen var under 1630-talet i huvudsak inriktad på boskapsskötsel och animalieproduktion. Relationen mellan åker och äng var i medeltal 1:4½ och produktionen på de flesta gårdar i socknen hade ännu tyngdpunkten på animalieproduktion. Åsta och Veda kunde föda flest kreatur i förhållande till åkerytan, medan Räfsta hade störst andel åkermark i förhållande till mängden hö som kunde skördas årligen. Skattegården i Örsta var den av socknens alla gårdar som hade den största ytan åker (11 ¼ och 13 ¾).
Vid sekelskiftet 1900 fanns drygt 600 hektar åker och annan odlad jord i socknen, vilket motsvarar en tredjedel av socknens totalyta.
Utsiktsbild från Angarnssjöängen mot Angarns kyrka. Fotograf: Yngve Sjögren ca 1970.
Äng
Varje by och ensamgård har haft tillgång till ängsmark. De nordligt liggande byarna hade sin ängsmark i Angarnssjöns närhet och det är de som också haft den rikligaste skörden av ängshö under historisk tid. Åsta och Örsta kunde skörda över 100 lass hö årligen. Även Alby hade god tillgång på ängshö. Årligen kunde skördas mer än 530 lass hö i socknen vid 1630-talets mitt.
Vid sekelskiftet 1900 fanns mer än 60 hektar naturlig ängsmark kvar i socknen, huvuddelen på Örsta ägor i Angarnssjöängen, men det fanns även ängsmark kvar på Åsta ägor.
Utmark och hagar
Alla byar och ensamgårdar hade tillgång till betesmark och utmark. Den var framförallt belägen i höjdområdena, företrädesvis i södra och östra delen av socknen.
Vid sekelskiftet 1900 fanns knappt 1043 hektar skogsmark med hagmarker inräknade i socknen.
Det gröna kulturarvet
Alléer och parker
Den anläggning som utmärker sig i Angarns socken är Råcksta gård som har varit säteri, ägt av adeln och här finns fortfarande en allé som leder in till gårdsanläggningen från gamla Norrtäljevägen. Gården består av en mangårdsbyggnad i söder flankerad av två flyglar och ett hus mittemot mangårdsbyggnaden i norr. Söder om mangårdsbyggnaden har det funnits en stor trädgård. En mer sentida allé finns vid Lilla Åsta.
Trädgårdar
Till flera av byarna har det funnits ganska stora trädgårdar. Nämnas kan särskilt de trädgårdar som fanns vid Alby och Råcksta. Vid Alby låg den öster om mangårdsbyggnaden. Humle har odlats i socknen. Det finns uppgifter att det vid Rävsta på 1630-talet fanns 500 stänger.
Ängar och betesmarker
Angarnssjöängen är ett statligt naturreservat som bildades i december år 1982. Syftet med reservatet var att freda ett större område präglat av jordbruk och ett våtmarksområde som har ett rikt fågelliv. Skötselplanen reviderades av länsstyrelsen år 1999.
I slutet av 1980-talet bedömdes ingen mark i socknen ha så höga botaniska värden att det motiverade en klassning i de tre högsta klasserna, men det fanns botaniskt sett intressanta hagmarker i Örsta, Åsta, Rävsta, Råcksta och Veda.
I den uppföljande ängs- och betesmarksinventeringen som gjordes åren 2002-2004 inventerades nio marker omfattande drygt 25 hektar. Mer att läsa om dessa finns i Jordbruksverkets databas TUVA som nås via deras hemsida.
Idag finns det fyra markägare i socknen som har miljöstöd för skötsel av betesmarker. Arealen uppgår sammanlagt till knappt 25 hektar. Ingen betesmark har den högre ersättningsnivån. Ingen av markägarna har egna får eller kor vilket innebär att markerna förmodligen betas av häst eller inlånade kreatur.
Lövträdsvegetation
I det äldre häradsekonomiska kartverket från sekelskiftet 1900 redovisas trädvegetationen översiktligt. Här framgår markanta skillnader mellan socknens olika delar. På Råcksta fanns rikligt med lövträd, medan det på Rävsta ägor vid samma tid endast redovisades barrträd.
Betesdjur
År 1820 fanns 164 nötkreatur i socknen. Ett sekel senare hade antalet ökat till över 280 stycken. Idag finns inga produktionsplatser för vare sig kor eller får kvar. Täby galopp äger Övre Rörby vilket innebär att runt omkring Angarns sockencentra och särskilt i Rörby finns det ganska mycket häst.