Gällsta

Gällsta är beläget i sydvästra delen av Vallentuna socken. Ägogränsen i sydväst utgör även sockengräns mot Fresta socken. Byn har utgjort en radby, men till skillnad från t ex Grana har Gällsta haft sina ekonomibyggnader utmed vägen och bostadshusen uppdragna innanför dessa. Gällsta har haft en väl sammanhållen ägofigur med inägorna något spridda. Åkermarken har varit lokaliserad till tre olika platser och ängsmarken fanns framförallt i Storängen centralt i ägorna men även i ett smalt stråk vid ägogränsen mot Sursta. Liksom till övriga brukningsenheter i västra delen av Vallentuna saknades utmark. Utflyttning av två gårdar skedde under andra hälften av 1800-talet, som ett resultat av laga skifte som genomfördes år 1853. En viss förändring av ägogränsen mot Grävelsta i öster har skett under 1900-talet.

Gällsta med omkringliggande fornlämningar markerade. 

Gällsta ligger lågt. Huvuddelen av markerna ligger på mellan 15 och 20 meter över havet, med någon enstaka höjd på upp till 40 meter över havet.

Namnet är ett –stanamn.

På Gällsta ägor finns många kända förhistoriska lämningar. Det finns sju gravfält på Gällsta ägor, alla belägna i höjdlägen på fd uddar i landskapet där det finns både morän och berg i dagen. Sex av dessa är belägna på 15-20 meter över havet, längs höjdryggen som sträcker sig i nordvästlig-sydostlig riktning där Gällsta by ligger. Norr om det gamla båtsmanstorpet Gällstalund finns ett gravfält RAÄ 380:1. Strax nordväst om bytomten ligger ytterligare ett gravfält RAÄ 110:1. Sydost om bytomten återfinns ännu ett gravfält, RAÄ 93:1. Mittemot de nyligen avstyckade och bebyggda tomterna vid ägogränsen mot Grävelsta ligger gravfält gravfält RAÄ 369:1. Uppe vid det relativt sent tillkomna Gällstaberg ligger ytterligare ett gravfält RAÄ 381:1. Ett av gravfälten, RAÄ 104:1 ligger på en höjd av 20 meter över havet alldeles vid sockengränsen i söder. På ägorna finns dessutom flera runstenar som berättar om samma släkt som ägt Gällsta. Här finns även stensträngar utgörande en del av ett större hägnadssystem, gravfält RAÄ 369:2 och RAÄ 370:1.

Gällsta karterades första gången storskaligt i slutet av 1600-talet, sannolikt år 1689 eller år 1690 (A14:148-149). Då fanns tre gårdar i byn, en stor kronogård benämnd Storgården taxerad till 13 öresland, ett frälsehemman (Västergården) taxerat till 6 öresland och ett danvikshemman (Östergården) om 5 öresland. Det sammanlagda marklandstalet var således 3. Det årliga utsädet uppgick till 16 tunnor för hela byn och årligen skördades sammanlagt 93 lass hö. Produktionen var tydligt inriktad på boskapsskötsel och animalieproduktion då relationen mellan åker och äng var knappt 1:6.

Del av karta A14:148-149 från 1689 eller 1690. 

År 1767 (A112-13:1) förrättades storskifte på Gällsta ägor och alla ägor till byn, liksom bybebyggelsen återges i kartan. Vid tiden för storskifte utgjorde Storgården augment (tillägg) och beboddes av fyra brukare. Storängen sydväst om bybebyggelsen och en del av åkermarken bestod till största delen av ”kärrbotten” och var ställvis beväxt med vidjeskog. Andra delar av Storängen var tuvig och mager. Bort mot Grana och Vallensjö ägor kallades ängsmarken för Hästruten och det smala ängsstråket mot Sursta kallades Skemängen och Syltlöten. Ängsmarken kom i början av 1900-talet att tillhöra Grävelsta.

Västergården i Gällsta var arrendebostad. Utanför gården står fr v Isidor Ek, Elsa Ek, Irma Ek, Helga Ek, och Harald Ek, Mannen t h är en besökare från Stockholm som ev hette Nilsson (potatishandlare?). Flickan på trappan är Elin Torsell, gift Frisk. Fotograf: Okänd, ca 1920.

År 1803 (A112-13:2) storskiftades markerna till Gällsta by återigen, men av kartan framgår inte någon bebyggelse på bytomten.

År 1853 laga skiftades Gällsta ägor varvid två av de fyra gårdarna belades med utflyttningsskyldighet. 

Kaffestund hos Helga och Isidor Ek på Gällsta gård i västra Vallentuna. Fotograf: Okänd, 1912.

Vid sekelskiftet hade Gällsta fortfarande fyra gårdar, varav två låg kvar på den ursprungliga bytomten. En hade flyttats till en plats nära ägogränsen mot Sursta i norr och benämndes Bergsäng och en ned till ägogränsen mot Vallensjö i söder. Den gården kom senare att benämnas södra Gällsta. Det fanns även ett båtsmanstorp med två boningshus bortom t-korsningen väster om bytomten som senare kom att kallas Gällstalund. Sammanlagt fanns åtta övriga bebyggda lägenheter på Gällsta ägor. Arealen brukad åker uppgick till 85,8 hektar. Det fanns vid sekelskiftet ingen naturlig ängsmark kvar i Gällsta.

Del av konceptet till den Häradsekonomiska kartan från omrikng 1900.

På 1950-talet hade två tomter styckats bortom Gällstalund. De äldre marknamnen på ängsmarkerna Hästtruten och Syltan lever fortfarande kvar, trots att dessa odlats upp till åker under 1800-talet.

Idag finns en travträningsbana anlagd på den gamla Storängen. Gällstaberg har tillkommit som ett helt nytt bebyggelseläge där det idag finns fyra fristående bostadshus. I anslutning till Södra Gällsta har ett nytt enbostadshus tillkommit. Dessutom har tre tomter intill vägen, nära ägogränsen mot Grävelsta styckats och bebyggts under senare delen av 1900-talet.

RAÄ 369:1 och RAÄ 369:2 är ett gravfält och en stensträng belägna på samma plats vilket vid eventuell arkeologisk undersökning skulle kunna innebära en möjlighet till datering av stensträngarna i området. Vägsträckningarna genom området har i stort sett inte ändrats, däremot har det tillkommit bebyggelse under senare delen av 1900-talet i lägen som tidigare inte varit ianspråktagna för bebyggelse.

Gällsta ligger inom riksintresse för kulturmiljövården, K 71.