Klicka på kartan över Vallentuna socken för att få den större (för att återgå till denna sida igen, klicka på "Bakåt"-knappen).
Vallentuna socken kan sägas bestå av två olika delar, dels den västra delen som är geografiskt sammanhållen väster om dalgången mellan Vallentunasjön och den gamla sjön Sormen, dels centrala Vallentuna där den moderna bebyggelsen finns idag med stora tidigare frälseägda gårdar i utkanten av socknen, Lindö i väster, Bällsta i söder, Olhamra och Lingsberg i öster och Molnby i norr. Dessa delar har på flera sätt liknande historisk bakgrund.
Vallentuna kommun utgör den nordligaste delen av tillväxtringen kring Stockholm. Det finns förhållandevis sent tillkommen fritidshusbebyggelse med sportstugor från 1930-1960-talen i kommunen. I dessa områden pågår stora förändringar och bebyggelsen permanentas. Exempel på sådana områden och platser är Säby-Uthamra, Uthamra strand och området vid Arkils Tingstad.
Västra Vallentuna
Den västra delen av Vallentuna socken karaktäriseras fortfarande av ett jordbrukslandskap med lång kontinuitet både avseende brukande och bebyggelselägen. Det som utmärker och särskiljer västra Vallentuna är att här har självägande bönder ägt marken. Det finns en ovanligt riklig förekomst av stensträngar och brukningsenheter. Under historisk tid har man här inte haft tillgång till skog eller betesmark annat än i trädesgärdet. Det har funnits ovanligt många väderkvarnar i den här delen av Vallentuna.
Flygfoto över Sursta by i västra Vallentuna 1956. Fotograf: Stockholms Aero
Kulturmiljöprofil - västra Vallentuna
- Ett av Upplands bäst bevarade stensträngsområden.
- Bebyggelselägen med platskontinuitet. Bebyggelsens placering i förhållande till omgivande marker (åkermark).
- Det har funnits ett stort antal väderkvarnar i området.
Centrala Vallentuna och socknens utkanter
Centrala Vallentuna hade fram till sekelskiftet 1900 en liknande bakgrund som västra delen av socknen, men då Roslagsbanan anlades på 1880-talet förändrades betingelserna och möjligheterna till lönsam produktion och försörjning. Prästgården och flera av de mindre gårdarna som t.ex. Väsby och Rickeby sålde eller upplät tidigt stora delar av sin mark till tomtbolag och lokaler och anläggningar för den kommunala administrationen. Idag är den sydligaste delen av Vallentuna kommun den mest tätbefolkade och tätt bebyggda. Centrala Vallentuna har det senaste seklet gått från ren bondebygd till ett stationssamhälle med förindustriell produktion (tegelbruk) via en mindre trädgårdsstad till ett pendlarsamhälle och förort i Stockholmsregionen.
I socknens utkanter finns geografiskt förhållandevis stora egendomar. Dessa är fortfarande präglade av tidigare adligt ägande till sin struktur och sitt innehåll. Animalieproduktion, differentiering socialt (herrgårdar och torp), arkitektoniskt märkvärdiga byggnader (Lindö och Molnby) och parkanläggningar, storskalighet i markanvändningen, i vissa fall förhållandevis mycket lövvegetation, alléer, m.m.
Flygfoto över Vallentuna centrum. Fotograf: Yngve Sjögren 1986.
Kulturmiljöprofil - Centrala Vallentuna och socknens utkanter
- Ett stort härads centralpunkt där medeltida struktur kan anas i administrativa gränser.
- Vallentuna tätort - knutpunkt Angarnsvägen, Stockholmsvägen och Roslagsbanan. Roslagsbanans betydelse för tätorten och stora delar av kommunen.
- Det bitvis i sen tid mest förändrade delområdet i kommunen med många spår avsatta under 1900-talet.