Vada by

Vada by är centralt belägen i Vada socken. Vada by gränsar i norr till Prästgården och i söder till Seneby, Skälby och Lussinge. I öster gränsar Vada by mot Husa och Vada torp, i väster utgör bygränsen sockengräns mot Frösunda och torpen under Lindholmen. Ägorna är väl sammanhållna och långsträckta i öst-västlig riktning med inägorna i öster och utmarken i väster.

Karta över Vada by.

Kyrkan som ligger på Vada bys ägor är en så kallad gårdskyrka, den och socknen har givits byns namn. 

Vada bytomt ligger förhållandevis lågt, ungefär 15 meter över havet. I dalgången Vadadalen i öster är marken ännu lägre och i väster är den högre och ligger mellan 30 och höjder på 40 meter över havet i norra och södra delen där byns ägogränser ligger.

Enligt fornminnesregistret finns det flera gravfält på Vada bys ägor. Det största är det gravfält som kallas Sjökullarna, RAÄ 10:1. Gravfältet ligger i nordöstra delen av ägorna, är stort och består av 114 synliga fornlämningar. Cirka 93 fornlämningar utgör runda stensättningar, tio högar, åtta rektangulära stensättningar, tre treuddar och en 18 meter lång och bågformig terrasskant. De två största högarna är 30 meter i diameter. I slutet av 1980-talet sköttes hagen där Sjökullarna ligger av dåvarande skogsvårdsstyrelsen genom slåtter och här fanns backsippa, brudbröd, fältgentiana, ängsskallra, kattfot, darrgräs och svampen spetsvaxskivling.

Knappt 300 meter sydväst om bytomten finns ett mindre gravfält, RAÄ 50:1, med cirka 15 fornlämningar varav cirka 12 runda stensättningar och tre högar.

Fornlämningar runt Vada by.

I och kring Vada kyrka och Vada bytomt finns flera fornlämningar. Själva bytomten utgör ett så kallat bevakningsobjekt, RAÄ 14:1 eftersom det här har hittats flera runstensfragment och kulturlager, keramik och vävtyngder mm som framkom vid en arkeologisk undersökning som gjordes intill kyrkans bogårdsmur 1981. I kyrkan finns ett runstensfragment, RAÄ 97:1 (U 196?).  På kyrkogården har det även funnits ett fragment av en ornerad sten, RAÄ 66:1, men det återfanns inte vid revideringsinventeringen i slutet av 1970-talet.

Vada kyrka. Fotograf: Okänd 1950.

Det har även funnits ett runstensfragment, RAÄ 13:1 (U 197 eller u 198) direkt öster om bogårdsmuren som numera är försvunnet. RAÄ 11:1 är en runsten som återfinns söder om kyrkan, (U199 eller U 235). Runstenen anses ha flyttats från Kusta i Vallentuna socken och har använts som gravsten varför en del av runinskriften i mitten av stenen är borthuggen. Den ursprungliga inskriften löd ”Olef och Torer och Tova reste denna sten efter Gudmund, en god bonde”. 

Norr om kyrkan finns även ett runstensfragment, RAÄ 111 med en slinga utan runor.

Söder om byn och upp i backen en bit ovanför Lingsbergsvägen finns en osäker stensättning, RAÄ 92:1. Längre upp i backen, RAÄ 110:1, åt nordväst, finns en fyndplats.

Knappt 200 meter rakt öster om den bebyggelse som idag benämns Skogsbrynet finns ett område med spridda odlingsrösen, RAÄ 49:1. Ytterligare 150 meter västerut finns en 150 meter lång stensträng, rester av en hägnad från förhistorisk tid. Söder om bebyggelsen benämnd Skogsbrynet finns en rund stensättning, RAÄ 48:1. På stensättningen växer bland annat en krusbärsbuske, vilket möjligen skulle kunna indikera äldre bebyggelse. I norra delen på gränsen till Prästgårdens marker i norr finns flera stensättningar, RAÄ 65:1 m fl.

Vada kyrka med klockstapel t v. I bildens mitt Vada by. Fotograf: Yngve Sjögren 1978.

Namnet är ett kort beskrivande namn för vadställe som omnämns första gången i skrift år 1274. År 1335 fanns här två frälsegårdar.

Vada by kartlades första gången tillsammans med Prästgården, kyrkan och Vada torp år 1636 (A10:80-81). Byn låg på samma bytomt som Prästgården och bestod av två frälsegårdar, varav den ena var värderad till 10 öresland. För den andra gården redovisas inget jordetal, men sannolikt var den lika stor eftersom de hade identiskt lika omfattande utsäde och kunde skörda lika många lass hö. Det sammanlagda jordetalet skulle i så fall vara 20 öresland, dvs 2 ½ markland. Strax öster om byn och kyrkan redovisas i kartan två inhägnade små hagar vilket kan vara en indikation om att Vada by har varit geometriskt reglerad. Det årliga utsädet var för respektive gård 12 ½ tunnor och ängsskörden var 29 lass vardera, således var det årliga utsädet för byn sammanlagt 25 tunnor och höskörden 58 lass hö. Relationen mellan åker och äng var således densamma som för Prästgården drygt 1:2. Skog och mulbete fanns till nödtorften liksom fiskevatten, sannolikt i Benhammarsjön som redovisas i kartbilden.

Frans Andersson i Vada by med hustrun Emma och barnen. Fotograf: Okänd ca 1920. 

År 1769 (A111-18:1) storskiftades Vada by av lantmätare Gabriel Boding. Vada by kallas i kartan ”kyrkoby”. De två gårdarna var anslagna till korpralboställe. Kyrkoherdebostället låg i ägoblandning med de två gårdarna och ansågs också höra till byn. I kartan redovisas bybebyggelsen i sin faktiska utbredning med kringbyggda gårdar. Kyrkan är avbildad ur ett fågelperspektiv och utanför kyrkomuren fanns en klockstapel. Ingången (stigluckan) till kyrkan skedde ifrån söder. I övergången mellan åkermarken på inägorna och utmarken i väster låg en backstuga. Vada sjökullar redovisas som ättehögar, tre stycken liggandes på rad. I hagen där sjökullarna låg fanns även, längst i norr och intill Vadasjön, en notbod där man troligen förvarade sina fiskenät. På utmarken i väster låg Jönsboda torp med två egna särhägnade åkervretar.

År 1818 (A111-18:2) enskiftades Vada bys inägor. De två gårdarna i byn var fortfarande korpralboställe tillhörigt kronan. Öster om kyrkan redovisas en källa. 

Av konceptkartan till häradsekonomiska kartverket från sekelskiftet 1900 framgår att Lovisedal hade tillkommit i södra änden och kanten av den uppgrundade mark som tidigare utgjort Vadasjön. Lovisedal redovisas som en skattlagd lägenhet. På utmarken fanns Jönsboda kvar längst i väster och Bergsätra hade tillkommit. Sydväst om bytomten hade det tillkommit flera bostadshus. 

Lovisedal översvämmat av vatten under våfloden. Fotograf: Okänd ca 1935.

I början av 1950-talet fanns ett av bostadshusen kvar sydväst om bytomten. Det kallades Kastenhov, RAÄ 95:1. På södra delen av Vada bys ägor hade Ängby och Åby tillkommit. Åby hade byggts intill ägogränsen mot Lussinge i söder och Ängby i sydväst vid vägen som fått en ny sträckning. Åkermarken söder om Bergsättra kallas Kråkvillan och öster där om låg Trollberget.

Idag har det skett vissa ägoutbyten mellan Vada by och Prästgården. I väster finns Jönsboda kvar. Bergsättra är avstyckat och här finns ett bostadshus och flera mindre ekonomibyggnader. Lovisedal ligger kvar, liksom Ängby och Åby. Intill Lingsbergsvägen har det därutöver tillkommit bebyggelse i form av flera bostadshus i det som kallas Skogsbrynet och strax norr där om ytterligare ett bostadshus. Skogsbrynets bebyggelse tillkom mellan sent 1950-tal och 1970-talet.

Vada by ingår i riksintresse för kulturmiljövården, K 77.