Skesta

Skesta är beläget i västra delen av Vada socken, mellan Lappdal och Seneby. Skesta gränsar i söder mot Hacksta i gamla Össeby socken och mot Lindholmen i Frösunda i norr. Ägorna är långsträckta med inägorna i söder, bebyggelsen centralt vid Lingsbergsvägen och utmarken i norr.

Karta över Skesta med omgivningar.

Skesta ligger högt, nästan 35 meter över havet. Inägorna i söder ligger lägre och utmarken i norr högre. Rakt väster om gårdstomten finns ägornas högsta höjd på drygt 50 meter. Gränsen mellan Lappdal, Skesta och Lindholmen i norr ligger också högt, kring 50 meter över havet. Utmarken ligger annars till största delen mellan 30 och 35 meter över havet. Till skillnad från många andra av byarna och gårdarna ligger inte Skesta gårdstomt i ett läge på en markerad udde.

Infarten till Skesta gård. Den östra flygeln innehöll tidigare drängstuga och  den västra användes som magasin och visthusbod. Fotograf: Bebyggelseinventering 1995. 

I ägogränsen mot Seneby i nordost ligger två gravfält bredvid varandra, RAÄ 20:1 och RAÄ 19:1. Det sydligaste av dem har cirka tolv fornlämningar varav åtta runda stensättningar och fyra resta stenar. På det norra finns cirka synliga 16 fornlämningar, enbart runda stensättningar, men troligen finns här fler gravar. I sydväst ligger Skesta hage med sitt stora gravfält, RAÄ 15:1 som ligger i gränsen mellan Lappdal och Skesta mellan 15 och drygt 25 meter över havet. Här finns ungefär 180 kända fornlämningar varav 150 runda stensättningar, sex tresidiga stensättningar, tre högar, två kvadratiska stensättningar och 16 resta stenar. Gravfältet ingår i en av de hagar vars flora inventerades i slutet av 1980-talet i samband med ängs- och hagmarksinventeringen. Här växte bland annat darrgräs, knägräs, slåtterfibbla, bockrot, jungfrulin, kattfot och brudbröd.

Skesta hage. Fotograf: Yngve Sjögren 1971.

Längst ned i sydväst, nära Ådalen, finns ett gravfält, RAÄ 25:1 på en avgränsad åkerholme som består av cirka 13 fornlämningar vara cirka tio runda stensättningar och tre högar. Strax väster om gravfältet finns en förhöjning, RAÄ 108:1 som skulle kunna utgöra resterna av en hög. Direkt söder om gravfältet finns flera övertorvade stensättningar, RAÄ 61:1. Intill gravfältet vid Ådalen finns en runsten, RAÄ 113 som nu är flyttad cirka 20 meter österut. Runstenen upptäcktes så sent som år 2004. Mellan gravfälten vid Ådalen och Skesta hage finns en åkerholme med flera runda stensättningar, RAÄ 87:1, m fl. I Skesta hage finns också en enstaka, rund stensättning, RAÄ 107:1. Nära ägogränsen mot Seneby i norr och söder om de två gravfälten i ägogränsen ligger flera stensättningar, RAÄ 18:1 m fl. och en 35 meter lång stensträng RAÄ 19:2. Stensträngen fortsätter in på Seneby ägor i öster.

Fornlämningar på Skesta ägor.

Längre norrut i ägogränsen mellan Skesta och Seneby finns lämningar, RAÄ 84:1 efter ett torp. 

På den högsta höjden i gränsen mellan Lindholmen, Skesta och Lappdal finns tre stensättningar, RAÄ 88:1 m fl. Någon av dessa kan ha utgjort gränsmarkering. Gränsen utgör även häradsgräns.

Namnet nämns första gången i skrift år 1318 som Skidestum och i slutet av 1300-talet som Skidista. Efterleden är –sta. Ski är ett äldre namn på gärdesgård. Förleden kan dock även ha utgjort ett fornsvenskt mansnamn ”Skidher”.

Skesta gård från norr. Fotograf: Yngve Sjögren 1981.

Skesta utgjorde under historisk tid en ensamgård. Jordnaturen var år 1636 (A10:86) skatte som inköpts till frälse. Jordetalet var 12 öresland, dvs 1 ½ markland. Det årliga utsädet uppgick till mellan 12 ½ och 13 tunnor och 40 lass hö kunde skördas i ängsmarken. Relationen mellan åker och äng var således mellan drygt 1:3 och knappt 1:4. I den geometriska jordeboken framgår även att det fanns god skog och mulbete samt gott fiskevatten i ”Ångersiö”.

År 1767 (A111-15:1) karterades samtliga ägor till Skesta av lantmätare Gabriel Boding i samband med att inägorna storskiftades. Gården hade övergått i kronans ägo, men var fortfarande värderad till 1 ½ markland. Gården var uppdelad i tre brukningsdelar och brukades av tre olika brukare. Den största delen tillhörde fyra olika ägare i byar och gårdar intill, men beboddes och brukades av en annan bonde.

Skesta 1767. Detalj från från karta A111-15:1. Klicka på kartan för att få en större bild. Klicka på "bakåt"-knappen för att komma tillbaka till denna sida.

År 1797 (A111-15:2) storskiftades Skesta utmark. Av kartan framgår att det fanns en båtsmansstuga i västra delen av ägorna, norr om vägen.

År 1863 (A111-15:3 renskriven textbeskrivning) (01-VAD-29 karta) inleddes laga skiftesförrättning av Skesta ägor. En av de fyra ägarna fick utflyttningsskyldighet till en plats intill Seneby rågång. Dagsverkstorpet Blomqvistatorpet omnämns särskilt i skifteshandlingarna och torparen hade rätt av bo kvar under hela sin livstid mot att han fortsatte att fullgöra sina dagsverksskyldigheter årligen. Rågångarna beskrivs i skifteshandlingarna. Alla byggnader som skulle flyttas samt vad det skulle kosta redovisas noggrant sist i handlingarna. Gården kallades då fortfarande Skista. 

Av konceptkartan till häradsekonomiska kartverket från sekelskiftet 1900 framgår att gården som fått utflyttningsskyldighet vid laga skiftet flyttat ut till angiven plats intill ägogränsen mot Seneby, söder om Lingsbergsvägen. Det utgör nuvarande Kappen. Kvar på Skesta ursprungliga tomt fanns ett boningshus med två flankerande flyglar i en trädgård och bakom, norr om boningshuset fanns ekonomibyggnader i vinkel. Det fanns även ett mindre bostadshus väster om tomten. Intill ägogränsen mot Lappdal i öster fanns också ett bostadshus, alldeles norr om vägen vilket senare kom att kallas Tallstugan. Det fanns även ett bostadshus intill ägogränsen mot Seneby längre norrut.

Detalj ur Häradsekonomiska kartan 1901-1906. Klicka på kartan för att få en större bild. Klicka på "bakåt"-knappen för att komma tillbaka till denna sida.

I början av 1950-talet hade det norr om Kappen och Lingsbergsvägen tillkommit en tomt med ett bostadshus. I övrigt hade inte så stora förändringar skett av bebyggelsen sedan sekelskiftet 1900.

Idag har ytterligare ett bostadshus tillkommit på en avstyckad tomt norr om Lingsbergsvägen mittemot Kappen. Det har även tillkommit tre bostadshus och en ännu obebyggd tomt direkt väster om den gamla gårdstomten. Husen är av typhuskaraktär. Norr om Tallstugan har det styckats en ännu obebyggd tomt.

Skesta hage är ett av de få ställen längs norra delen av Angarnsjöängen som inte utgör åkermark och där det länge funnits en betesmark. Betesmarken hyser höga botaniska värden och utgör en av de större hagmarkerna i kommunen.

Skesta ingår i riksintresse för kulturmiljövården, K 77.