Lussinge

Lussinge är beläget i sydöstligaste delen av Vada socken, med ägogräns mot gamla Garns socken och Husa i öster och Karby och Sunnersta i gamla Össeby socken i söder. Lussinge gränsar i Lillån i nordväst även mot Vada by och Skälby samt mot Målsta i sydväst. Ägorna är väl sammanhållna med inägorna i norr, utmarken i söder och bybebyggelsen centralt placerad där emellan. Den norra delen av ägorna utgör platsen där Långhundraleden och viken där Angarnsjöängen idag ligger möts.

Karta över dagens Lussinge.

Bebyggelseläget Lussinge ligger mellan 25 och 30 meter över havet, i kanten av en höjd exponerat österut och mot norr mot den gamla Långhundraleden och norrut mot Vadadalen. Ägorna ligger lägst i norr och högst i söder. Mot gränsen till Sunnersta finns någon enstaka höjd upp mot ungefär 50 meter över havet. Höjden direkt väster om bebyggelseläget för byn når ungefär 30 meter över havet.

Det finns två kända gravfält på Lussinge ägor. Det gravfält, RAÄ 56:1 som ligger närmast byn ligger i kanten av höjden och består av cirka 50 fornlämningar varav cirka 36 runda stensättningar, tio rektangulära stensättningar, två treuddar och två högar. Det andra gravfältet, RAÄ 58:1 ligger i sydöstra delen av ägorna och innehåller cirka 20 fornlämningar, varav 18 runda stensättningar och två rektangulära stensättningar. Norr om gravfältet finns en osäker hög, RAÄ 57:1. Lussinge bytomt finns registrerad i fornminnesregistret, RAÄ 56:2. 

Väster om gravfältet i kanten av höjden intill bytomten finns en linbrötningsgrop, RAÄ 101:1. Ytterligare lite längre västerut, i den västra kanten av samma höjd, finns rester efter bebyggelse benämnd Lilla Lussinge, RAÄ 99:1. Här finns flera husgrunder och en jordkällare samt flera fruktträd och syrener.

Karta över fornlämningar.

Längst upp i norr finns två stensättningsliknande lämningar, RAÄ 55:1 och RAÄ 55:2.

Namnet är en sammansättning av förleden luss- eller lus- som det skrevs tidigare och efterleden –inge. Det är det enda –ingenamnet i socknen.

Lussinge utgjorde under historisk tid en av de få byarna i socknen och bestod av två gårdar. De två gårdarna var värderade till 8 öresland var. En av gårdarna var självägd år 1636, den andra ägd av frälset. Det årliga utsädet uppgick till mellan 9 ¾ och 10 ¼ tunnor per gård och årligen skördade respektive gård 36 lass hö. Relationen åker – äng var således mellan 1:3 och 1:4. I den geometriska jordeboken (A10:82) framgår även att byn hade endast ”litet skog och mulbete” samt två hagar i anslutning till bytomten. 

År 1766 (A111-10:1) genomgick Lussinge storskifte av åkermarken. Lantmätare Gabriel Boding gjorde uppmätningen. I kartan redovisas förutom förslaget till skifte av åkermarken mellan då två gårdarna och de sex brukningsdelarna även bybebyggelsens faktiska utbredning. Gårdarna var tydligt kringbyggda. Gårdarna kallades Oppgården och Nedergården. Oppgården hade fyra brukare och bestod av ett mantal kronoskatte om 8 öresland (1 markland). Nedergården delades mellan två brukare och bestod också av ett mantal kronoskatte om 8 öresland (1 markland).

Karta över Lussinge 1766. Klicka på kartan för att se en större bil. För att komma tillbaka klicka på "bakåt"-knappen.

År 1796 (A111-10:2) storskiftades resterna av marken till Lussinge. Nedergården hade fått ytterligare en brukare och nu var byn indelad i sju brukningsdelar. Bybebyggelsen, som låg norr om åkermarken, redovisas även i den här kartan.

Lussinge gård från slutet av 1960-talet. Från höger syns loge, därefter ladugård, garage, hösnhus och magasin. Bakom garaget skymtar bostadshusets tak. Fotograf: Hans Rehnberg 1969. 

Konceptkartan till häradsekonomiska kartverket från sekelskiftet 1900 visar att det bara fanns en gård kvar på den ursprungliga bytomten. Väster om höjden låg en gård som senare kom att kallas Lilla Lussinge. I södra delen av ägorna, nära gränsen mot Sunnersta och väster om Lussinge kulle fanns ett båtsmanstorp.

Fyra generationer utanför Lussinge gård. Fotograf: Okänd 1948.

I början av 1950-talet kallades den gården som låg kvar på bytomten Stora Lussinge och den under 1800-talet utflyttade gården Lilla Lussinge. Vägen mellan Karby och Vada hade rätats. I söder, intill ägogränsen mot Karby hade det tillkommit ett litet hus kallat Gläntan och i norr hade det byggts två hus intill ägogränsen mot Vada by. 

Idag har det i södra delen av Lussinge ägor, väster om Gläntan, tillkommit ett sammanhängande område med bostadsbebyggelse i form av ett trettiotal radhus och en friliggande villa intill Gläntan. Området ansluter i söder till bostadsområdet i norra Karby. Båtsmanstorpet finns kvar och ligger på en egen avstyckad fastighet. Lilla Lussinge finns inte kvar. Uppe i norr, vid det som nu kallas Solberget, har det tillkommit en handfull enbostadshus på egna tomter.