Lappdal

Lappdal är beläget norr om Angarnsjöängen i den västligaste delen av Vada socken. Ägofiguren är långsträckt i nord-sydlig riktning med inägorna i söder och utmarken i norr. Gårdsbebyggelsen ligger vid Lingsbergsvägen i norra delen av inägorna, ängsmarken låg under historisk tid längst i söder, åkermarken strax norr om den och betesmark och skog i norr. Lappdal gränsar till Kusta i Vallentuna socken i väster, till Lindholmen i Orkesta och Frösunda socknar i norr, Skesta i väster och mot Örsta i Angarns socken i söder.

Karta över det nutida Lappdal.

Lappdals gård ligger förhållandevis högt, nästan 30 meter över havet. I söder ligger ägorna lågt, mellan 10 och 15 meter över havet och stiger åt nordväst successivt upp mot höjder kring 45 meter över havet. Längst i norr ligger ägorna lägre, mellan 15 och upp mot 30 meter över havet.

Mangårdsbyggnaden på Lappdals gård. Fotograf: Vallentuna kulturförvaltning.

Det finns fyra kända gravfält på Lappdals ägor. Det största, RAÄ 15:1 ligger i gränsen mellan Lappdal och Skesta mellan 15 och drygt 25 meter över havet. Här finns ungefär 180 kända fornlämningar varav 150 runda stensättningar, sex tresidiga stensättningar, tre högar, två kvadratiska stensättningar och 16 resta stenar. Gravfältet ingår i en av de hagar vars flora inventerades i slutet av 1980-talet i samband med ängs- och hagmarksinventeringen. Sydväst om gården, norr om Lilla Lappdal, finns ett gravfält, RAÄ 63:1 som består av 12 runda stensättningar. Gravfältet ligger över 30 meter över havet.

Fornlämingar i Lappdal.

Väster om det stora gravfältet finns ett mindre gravfält, RAÄ 23:1 som innehåller 8 fornlämningar varav sex runda stensättningar, en hög och en rektangulär stensättning. Det kallas Lilla Ekhammaren. Ytterligare längre västerut på den udde exponerad ut mot Angarnsjöängen som kallas Stora Ekhammaren finns ännu ett gravfält, RAÄ 17:1 med cirka 30 fornlämningar, varav 19 runda stensättningar, åtta högar, två rektangulära stensättningar och en terrassering. 

I öster, nära ägogränsen mot Skesta längs stigen ned mot det stora gravfältet, finns en rund stensättning, RAÄ 24:1. I norra delen av ägorna, på höjden i ägogränsen mellan Lappdal, Skesta och Lindholmen på ungefär 50 meters höjd finns tre stensättningar, RAÄ 88:1 m fl. Någon av dessa kan ha utgjort gränsmarkering. Gränsen utgör även häradsgräns. I norra delen av Lappdals ägor finns lämningar efter ett torp, RAÄ 89:1 kallat ”Borås”. Det finns inte redovisat i någon historisk karta. Här finns en husgrund efter ett bostadshus med rester av en spismur, en källargrop och minst en uthusgrund.

Namnet är en sammansättning av förleden lapp- eller lape- och efterleden –dal.  Tolkningen av namnet är osäker, men det förekommer på flera gårdar som varit små och ligger ganska perifert i sina respektive socknar.

Den äldsta storskaliga kartan över Lappdals ägor upprättades år 1732 (A111-9:1). Det är en ägomätning och rågångsbestämning av lantmätare Lars Kietzling som redovisar samtliga ägor tillhörande Lappdals gård. Lappdal utgjorde under historisk tid en ensamgård som var ägd av frälset och löd under Lindholmen. Jordetalet framgår inte av kartan, men det finns andra uppgifter som omtalar att innan Lappdal kom i adelns ägo på 1620-talet utgjort en skattegård om 12 öresland, dvs 1½ markland. Gården hade ett bostadshus och en ladugård och beboddes av två åbor som brukade hälften vardera. Av kartans beskrivning har lantmätaren valt att särskilt omnämna att gården hade tillgång till ”ringa höbool”. Skogen var tillräcklig, både till uttag av timmer, ved och för gärdefång (virke till gärdesgårdar). Betet ansågs dock mycket knappt. Åkermarken var indelad i två ungefär lika stora gärden, Östergärdet och Västergärdet och det årliga utsädet var drygt 13 tunnor. Ängsmarken gav drygt 37 lass hö. Det innebär att relationen mellan åker och äng var nästan 1:3. I norra delen av ägorna fanns uppodlad åker tillhörigt ett torp beläget på Lindholmens ägor, norr om rågången. Rågångarna är beskrivna både i kartbilden och i den tillhörande texten.

Detalj ur karta över Lappdal från 1732.

År 1862 (A111-9:2) genomgick Lappdal laga skifte och fiskevattensdelning. Bebyggelsen redovisas i kartan som gjordes i samband med skiftet som en ståndsmässig anläggning med mangårdsbyggnad, flyglar, en trädgårdsanläggning och kringbyggd ladugård. På gården fanns tre brukare varav två vid skiftet fick utflyttningsskyldighet. Den ena skulle flytta norrut till ”Häggtorpsodlingen” alldeles intill rågången mot Lindholmen och den andra till en plats i västra delen av ägorna – det som senare blev Lilla Lappdal. I kartan redovisas ”ättehögar” i södra delen av ägorna. Vid det som idag kallas Kojte fanns torpbebyggelse. Flera gamla sandtag redovisas i kartan.

Lappdals gårdsmuseum är inrymt i en av gårdens flyglar som tidigare rymde dräng- och pigstuga samt bakstuga. Fotograf: Gun Hillbo 1990.

Konceptkartan till häradsekonomiska kartverket från sekelskiftet 1900 visar att den ena gården som vid laga skiftet belades med utflyttningsskyldighet hade flyttat ut från gårdstomten till angiven plats. Gården kallades Lilla Lappdal. Norr om gården som låg kvar och hade samma utformning som i mitten av 1800-talet fanns en mindre lägenhet som kallades Björkhagen. Vid nuvarande Kojte fanns en arbetarbostad. På andra sidan ägogränsen mot Lindholmen fanns bebyggelse benämnd Häggtorp. 

I början av 1950-talet hade vägen dragits om och gick inte längre förbi Björkhagen som den gjort vid sekelskiftet 1900 och tidigare. Lilla Lappdal kom på så sätt att hamna alldeles bredvid den nya vägsträckningen. Där det gamla torpet och senare arbetarbostaden legat fanns nu Kojte.

Idag har två tomter styckats av i den östligaste delen av Lappdals ägor intill och norr om Lingsbergsvägen, den västra av tomterna är bebyggd. I övrigt är bebyggelsestrukturen intakt sedan sekelskiftet 1900. 

Lappdal ingår i riksintresse för kulturmiljövården, K 77.