Vada socken

Klicka på kartan över Vada socken för att få den större (för att återgå till denna sida igen, klicka på "Bakåt"-knappen).

Vada socken utgör i sin helhet dalgångsbygd, med skog i väster och öppen dalgång i öster. Den södra delen av socknen är en del av Angarnssjöängen och den centrala och norra delen av socknen omfattar Vadadalen med omgivningar. Landskapet har en tydligt agrar prägel. Bebyggelsen i norra delen av socknen är tydligt påverkad och formad av att länge ha varit i frälsets ägo (skattebefriade - kommer av; frälst från skatt) med socialt tydligt differentierad bebyggelse.

Vadadalen från norr med Sjökullarna till höger. Fotograf: Jean-Paul Darphin 2010.

Stora Benhamra har tidvis utgjort en kungsgård och var tidigt i högfrälse ägo. De som bebodde Stora Benhamra tog initiativet till byggandet av Vada kyrka som från början var en gårdskyrka. Byar och gårdar utmed Lingsbergsvägen ligger påkostade och till för att synas som på ett pärlband i övergången mellan inägor och utmark utmed och norr om Angarnssjöängens dalgång. 

Vada kyrka. Fotograf: Okänd 1950.

Vada är den näst minsta socken i kommunen, och den enda som inte i någon del genomkorsas av någon stor väg, Roslagsbanan eller påverkas av den direkta närheten till Arlanda. Inom socknen finns flera mindre vägar som följsamt slingrar sig genom landskapet.

I socknen har under historisk tid funnits en tradition att namnge gårdar ”Lilla” och ”Stora” som inte förekommer på samma sätt någon annanstans i kommunen. Företeelsen finns både på Benhamra, Lussinge, Målsta och Seneby där gårdar som flyttat ut i samband med laga skifte fått epitetet ”Lilla” och den gård som legat kvar på bytomten kallats ”Stora”.

Socknens äldre bebyggelsestruktur karaktäriseras till övervägande del av ensamgårdar. Det har funnits få och små byar. Förhållandevis många byar och ensamgårdar har i socknen tillhört adeln eller kronan och under perioder varit frälsta från skatt. Däremot fanns här anmärkningsvärt få frälseägda gårdar vid sekelskiftet 1900 även om kronans innehav då fortfarande var betydande.

Den historiska markanvändningen i Seneby by utmärker sig eftersom man här ovanligt tidigt var inriktad på spannmålsodling.

Bebyggelsen i socknen är från 1700- och 1800-talen. Bostadshusen tillhör de äldre, ekonomibyggnaderna är i huvudsak uppförda på 1800-talet. De ursprungliga bebyggelselägena har lång kontinuitet eftersom det funnits bra förutsättningar för bosättning tidigt. Vada är den socken i kommunen som haft flest ensamgårdar och små byar. Ändå finns här många gårdar som flyttades ut i samband med laga skiftet.

Vada kyrka med Vadaby och i förgrunden Sjökullarna 1988. Fotograf: Yngve Sjögren.

Kulturmiljöprofil – Vada socken

• Dalgångsbygd utmed Långhundraleden, strandängar och betesmarker.
• Kungsgården Stora Benhamra, säregen namngivning med epiteten Lilla och Stora.
• Tyst och småskaligt område utan moderna kommunikationsstråk, få avstyckningar, Lingsbergsvägen.