Vreta

Vreta är beläget i socknens västra del. Ägogränsen mot väster utgör även sockengräns mot Skånella. Vreta ägor är väl sammanhållna med åkermarken lokaliserad i öster och utmark i väster. Vreta gränsar även till Lundby i söder, Bergby i väster och norr samt Snåttsta i öster.

Vreta med omgivningar 2014.

Gårdstomten till Vreta ligger förhållandevis lågt i landskapet, drygt 15 meter över havet. Gårdens bebyggelseläge ligger i en smal dalgång som från sydväst leder vidare in mot socknens centrum. Markerna kring gården ligger lågt, upp mot 20 meter över havet. Ägornas högsta höjd ligger på drygt 55 meter över havet, i norr. Det finns även höjder i söder upp mot 35 meter över havet.

Namnet är ett kort naturnamn som sannolikt beskriver markernas utseende. Det kan ha att göra med att åker- och ängsmarken här varit mindre vidsträckta och eventuellt mer spridda än på andra gårdar i socknen.

Ekonomibyggnader t v vid Vreta gård med halmstackar och boningshus t h. Fotograf: Okänd ca 1925.

Vreta omnämns första gången i skriftliga källor ganska sent, år 1409.

Fornlämningarna på Vreta ägor är koncentrerade kring höjder mellan 20 och 25 meter över havet, i lägen som varit exponerade framförallt mot söder och sydost. Det finns två kända gravfält på Vreta ägor. Båda är belägna nordväst om gårdstomten. Det största gravfältet, RAÄ 14:1 rymmer tio fornlämningar, varav tre högar och sju stensättningar. På det mindre gravfältet, RAÄ 15:1 finns det enligt fornminnesregistret flera gravar. Mellan gravfälten finns en stensträng, RAÄ 15:2. På den högsta höjden finns en kraftigt övermossad stensättning, RAÄ 23:1 och eventuellt rester efter ett sentida värn.

Norr om gården har det funnits en runsten, RAÄ 166:1. Ungefär 175 meter väster om gårdstomten finns en hög, RAÄ 13:1. Knappt 200 meter norr om gravfälten finns en enstaka och till formen oregelbunden stensättning, RAÄ 16:1. Strax norr därom finns en torplämning ”Solbaddet”, RAÄ 17:1. I västra delen av ägorna finns en fornlämningsliknande lämning, RAÄ 18:1. I södra delen av ägorna, söder om Galgbacken, finns flera enstaka runda stensättningar, RAÄ 10:1, RAÄ 11:1, m fl.

Norr om tomten finns flera skålgropsförekomster, RAÄ 152:1 och 153:1 m fl.

Huvudbyggnaden på Vreta gård i Markim. Framför huset står Sofia och Hugo Karlsson. Fotograf: Okänd ca 1900.

Knappt 400 meter västsydväst om gården finns flera sammanförda lämningar, RAÄ 12:1 som består av stensättningar.

Det finns även en 65 meter lång stensträng, RAÄ 169:1 i västra delen av ägorna, i kanten och norr om dalgången.

Norr om skålgropslokalerna finns uppgift om att det funnits en numera bortodlad 250 meter lång stensträng, RAÄ 168:1. Denna har specialstuderats av arkeolog Torunn Zachrisson.

Under historisk tid utgjorde Vreta en självägd ensamgård. Ett  skattehemman om 20 öresland (2 ½ mantal). Det årliga utsädet var 24 + 3 (obrukad åker) respektive 23 ½ + 3 ½ (obrukad åker) tunnors utsäde och ängsskörden uppgick till 50 + 10 lass hö. Relationen åker – äng var 1:3. 
Se den geometriska jordeboken A9:53. Det fanns på Vreta ägor redan på 1630-talet ett torp benämnt Antingetorp som årligen hade 4 ½ respektive 2 tunnors utsäde och skördade 10 lass hö.

Del av karta A9:53.

År 1731 (A63-13:1) karterades Vreta av lantmätare Lars Kietzling. På kartan redovisas flera torplägenheter, Solbaddet i nordost (RAÄ 17:1), torpet Bakom på utmarken i söder och det större torpet Artinge i nordvästra delen av ägorna.

Del av karta A63-13:1 från 1731.

Storskifte av Vreta inägor genomfördes år 1806 (A63-13:2). Då var gården uppdelad i tre brukningsdelar varav två ägdes av bönder hemmahörande i Bergby och bebyggelsens faktiska utbredning redovisas tydligt i kartbilden. Byn var då ett mantal rusthåll under kungliga livregementet till häst och värderat till 14 öresland. Öster om bytomten fanns en särhägnad damm. Inget av torpen redovisas i kartbilden.

Del av karta A63-13:2 från 1806.

År 1853 (A63-13:3) (01-MAR-54) verkställdes laga skifte av Vreta ägor. Skiftet resulterade i att Vreta ägor delades i två delar. Den norra delen av tomten tilldelades den mindre delen och nordöstra delen av Vreta. Bebyggelsen på den södra delen av gårdstomten tilldelades mark i nordväst, väster och söder. I nordväst fanns uppodlad åkermark och ängsmark, men ingen bebyggelse redovisas i kartbilden.

Häst och släde utanför Vreta gård. Fr v Emma Lust, Erik Vall, Nils Jansson och Alice Jansson. Fotograf: Okänd 1939.

Av konceptet till häradsekonomiska kartverket från sekelskiftet 1900 framgår att Vreta bestod av två gårdar som låg mittemot varandra på gårdstomten. Till den norra gården fanns en helt kringbyggd ekonomibyggnadsdel belägen öster om vägen som gick rakt igenom tomten. Vägen slingrade sig vidare mot Skånella och passerade ett dragontorp i gränsen mellan inägor och utmark. All ängsmark var uppodlad till åker. Vid dragontorpet kunde man svänga av norrut på en liten väg som ledde vidare upp mot Skansen som låg alldeles invid ägogränsen mot Tjusta i väster. Längre norrut och även i södra delen av ägorna fanns enstaka förhållandevis stora ekonomibyggnader, sannolikt lador. Det fanns även enstaka bostadshus nordväst om gården (eventuellt Solbaddet) och i närheten av dragontorpet.

Del av konceptet till det häradsekonomiska kartverket från sekelskiftet 1900.

I början av 1950-talet hade stora delar av Vreta ägor tillfallit Bergby. Den nordvästra delen av Vreta hade styckats av och tillfallit bebyggelse benämnd Artinge. På Vreta gårdstomt fanns fortfarande två brukningsdelar och det hade tillkommit en såg i sydöstra delen av tomten. Utmed vägen västerut mot Skånella fanns flera bostäder, bland annat Grindstugan och Erikslund. Skansen fanns kvar. Vid Erikslund finns en stor villa med mexitegel som fasadmaterial.

Idag tillhör den södra delen av Vreta Bergby. På Vreta gårdstomt finns fem bostadshus i väster och ekonomibyggnader i öster. Grindstugan och dragontorpet finns kvar. Vid Erikslund har det styckats ytterligare en tomt som bebyggts. På Artinge ägor, intill vägen som leder vidare upp mot Skansen har det i ett sammanhängande område styckats och bebyggts sju tomter. Brukningscentrum för Artinge har flyttats norrut och på den plats som vid sekelskiftet 1900 utgjorde brukningscentrum finns endast en ekonomibyggnad och ett mindre bostadshus kvar.

Östra delen av Vreta ägor ingår i riksintresse för kulturmiljövården, K 74.