Snåttsta

Snåttsta är beläget centralt i socknens västra del. Snåttsta ägor är uppdelade på två olika delar. Inägorna med bytomt, åker och äng ligger centralt i socknens nordvästra del medan utmarken ligger upp mot sockengränsen i norr. Ägofiguren får trots uppdelningen anses långsträckt i nord-sydlig riktning i likhet med övriga byar och ensamgårdar i norra delen av socknen.

Karta över Snåttsta 2014.

Markerna som tillhör Snåttsta ligger i huvudsak mycket lågt, upp mot 20 meter över havet. I nordvästra delen av ägorna höjer sig landskapet upp till 40 meter över havet. Utmarken i norr ligger också relativt lågt, i norra delen mellan 25 och 35 meter över havet och i södra delen upp mot 45 meter över havet.

Vy över Snåttsta by. Fotograf: Gun Hillbo 1988.

Namnet är ett –stanamn som omnämns första gången på en runinskrift på Hillersjö gård på Svartsjölandet (U 29) i Ekerö kommun som sannolikt kan dateras till 1000-talet. I runinskriften kan man läsa följande ”Tyd! Germund fick till hustru Gerlög som ungmö. Sedan fingo de en son, innan han drunknade. Och sonen dog sedan. Därpå fick hon Gudrik till man. Han …denna … Sedan fingo de barn. Men en enda flicka levde kvar; hon hette Inga. Henne fick Ragnfast i Snåttsta till hustru. Därpå dog han och sonen sedan. Och modern kom till arv efter sin son. Sedan fick hon Erik till man. Därpå dog hon. Då kom Gerlög till arv efter Inga, sin dotter. Torbjörn skald ristade runorna.”

I det skriftliga källmaterialet omnämns Snåttsta första gången på 1280-talet.

På Snåttsta ägor finns två kända gravfält. Gravfältet närmast bytomten ligger på impedimentet strax öster om byn, RAÄ 34:1 och här finns ungefär 20 synliga fornlämningar varav 17 runda stensättningar, en rektangulär stensättning och två kvadratiska stensättningar. Nära gravfälätet har det hittats ett svärd av vikingatida typ, RAÄ 34:3. Det andra gravfältet, RAÄ 35:1ligger längre norrut i ägogränsen mot Ekeby i norr och består av lika många fornlämningar varav 19 runda och en rektangulär stensättning. Dessutom finns här strax väster om gravfältet flera enstaka stensättningar som sannolikt också hör till gravfältet, RAÄ 119:1 m fl.

I södra delen av bytomten finns en runhäll, RAÄ 33:1 (U 331). På hällen står ”Inga lät rista runorna efter Ragnfast, sin man. Han ägde ensam denna by efter Sigfast, sin fader. Gud hjälpe deras ande.” Inga som omtalas på runhällen är densamma som omnämns i runinskriften på Svartsjölandet, varifrån hon kom.

Runhäll med beteckning U331 vid Snåttsta. Fotograf: Yngve Sjögren 1992

Väster om Snåttsta finns två runstenar stående intill den gamla kyrkvägen, RAÄ 21:1 och RAÄ 21:2 (U 239 och U 330). Den ena står i ursprungligt läge, den andra är flyttad 75 meter. På dessa står ”Inga lät resa dessa stenar efter Ragnfast, sin man. Han var broder till Gyrid och Estrid” och ”Inga lät resa stenarna och göra bron efter Ragnfast, sin man. Assur var hans huskarl”. Mellan dessa två stenar och bytomten är fyndplatsen för den flyttade stenen, RAÄ 148:1. 

I betesmarken i nordväst finns det en stensättning, RAÄ 120:1 och en stensträng i direkt anslutning till den, RAÄ 120:2. Här uppges det även ha funnits ett mindre gravfält. Söder om bytomten, där nuvarande vägen går fram, finns uppgift om en vägbank för kyrkvägen från Snåttsta och Ekeby, RAÄ 167:1.

I norra delen av ägorna, på gränsen till Ekeby i öster, finns rester efter sentida bebyggelse, RAÄ 114:1.

Under historisk tid var Snåttsta en by med två danvikshemman om vardera 8 öresland (2 markland) som tidigare tillhört Klara kloster. Det årliga utsädet var 21 respektive 22 tunnor + 2 tunnor i vretarna. Årligen skördades 84 lass hö. Relationen mellan åker och äng var 1:4. Det fanns även ett torp som årligen sådde 1 tunna. Se den geometriska jordeboken A9:50-51.

Del av karta A9:50-51 från 1637.

År 1767 (A63-3:1) genomgick Ekeby och Snåttsta storskifte. De två gårdarna i Snåttsta betecknas som D och E i storskifteskartan. Norrgården brukades av en brukare medan Södergården var uppdelad mellan två brukare. Hela byn tillhörde fortfarande Danvikens hospital. Sammantaget var gårdarna taxerade till 16 öresland (2 markland). 

Del av karta A63-3:1 från 1767 som visar de två gårdarna i Snåttsta.

År 1803 (A63-10:2) storskiftades Norrgårdens åker och hustomt i Snåttsta. Kartan omfattar endast en mindre del av byns ägor. I kartbilden redovisas två torpstugor.

Vid sekelskiftet 1900 var bybebyggelsen i Snåttsta fortfarande väl samlad på samma impediment som tidigare. De tidigare så tydligt kringbyggda gårdarna hade dock fått ett mer splittrat utseende med ett stort antal fristående ekonomibyggnader. All ängsmark var uppodlad till åker.

Del av konceptet till det häradsekonomiska kartverket som visar gårdsbebyggelsen i Snåttsta vid sekelskiftet 1900.

I början av 1950-talet hade bebyggelse tillkommit på impedimentet öster om bytomten, Fridaberg och Solliden.

Under senare delen av 1900-talet har det inte tillkommit ytterligare bebyggelse på Snåttsta ägor. Mjölkproduktionen på Snåttsta upphörde år 2008, men det finns köttdjur kvar som betar betesmarkerna till gården.

Snåttsta ingår i riksintresse för kulturmiljövården, K 74.