Lundby
Lundby är beläget i socknens sydvästra del. Ägogränsen i väster utgör även sockengräns. Markerna till Lundby är väl sammanhållna. Vägen söderifrån som följer dalgången upp mot socknens centrum delar byns marker i två delar med inägorna i öster och utmarken mot sockengränsen i väster.
Lundby med omgivningar idag.
Markerna tillhörande Lundby ligger högst i väster, i enstaka höjder upp mot 50 meter över havet. Bytomten ligger strax över 20-metersnivån på en avgränsad, närmast rund höjd. I öster går ägogränsen mot Husby och Ybelholm i dalgången nere på kring 10 meter över havet.
Stora Lundby gård i Markim. Fotograf: Zackeus Carlsson ca 1910.
Namnet är ett –bynamn med ett naturbeskrivande förled och omnämns första gången på 1280-talet.
Det finns två kända gravfält på Lundby ägor, dels ett större ungefär 400 meter norr om bytomten, RAÄ 124:1 med cirka 55 synliga fornlämningar varav 54 runda stensättningar och en hög. I nordöstra delen av bytomten finns ett mindre gravfält, RAÄ 6:1 med cirka 10 synliga fornlämningar varav åtta runda stensättningar, en osäker hög och en runsten (U 328). Texten på runstenen lyder ”Gyrid och Gudlög de läto resa dessa stenar efter Onäm, sin fader, och (Gudlög) efter Ansur, sin man. Tyd dessa!” Den andra stenen står knappt 150 meter längre österut, söder om vägen mot Ybelholm.
Runsten U328. Fotograf: Yngve Sjögren 1992.
Längre norrut i dalgången finns en osäker stensättning, med mossiga stenar, RAÄ 123:1. Eventuellt kan det vara ett röjningsröse. På en höjd vid Kvarnbacken, norr om bytomten finns det lämningar som kan utgöra rester efter en kvarn med hästvandring, RAÄ 129:2. Här finns även en terrasskant, RAÄ 129:1.
Nordväst om bytomten finns två fornlämningsliknande lämningar, dels RAÄ 130:1 som är en klippa med hällristningsliknande märken och dels RAÄ 139:1som är en stensättningsliknande lämning. På den historiska utmarken finns fler enstaka fornlämningar.
Under historisk tid var Lundby en by med fyra gårdar. Här fanns ett skattehemman om 13 öresland (1 ⅝ markland), ett skattehemman om 9 öresland (1 ⅛ markland) och ett skattehemman om 7 öresland (⅞ markland) samt ett frälsehemman om 3 öresland (⅜ markland). Hela gården var således värderad till fyra markland.
Del av karta A9:38-39 Lundby 1637.
Den största skattegården hade 18 ½ respektive 18 ⅛ tunnor utsäde och kunde årligen skörda 25 + 36 lass hö. (1:3)
Den mellanstora skattegården hade 13 ¼ respektive 13 tunnors utsäde och skördade årligen 18 + 26 lass hö. (1:3, nästan 1:4))
Den minsta skattegården hade 9 ⅞ respektive 9 11/16 tunnors utsäde och skördade årligen 14 + 11 lass hö. (1:2,5)
Frälsegården hade 4 ¼ respektive 4 ⅛ tunnors utsäde och skördade årligen 7 + 5 lass hö. (1:3) Se den geometriska jordeboken A9:38-39.
År 1753 (A63-7:1) gjorde lantmätare Gabriel Boding en ägodelning av Lundby ägor. Det finns ett protokoll, men ingen karta.
År 1787 (A63-7:2) storskiftades Lundby. På kartan, som är tydlig och fin, återges den kringbyggda bybebyggelsen i sin faktiska utbredning på bytomten. Bebyggelsen förefaller ha varit ståndsmässigt planerad och anlagd, bl a med två dammar i västra delen. På Kvarnbacken fanns en väderkvarn. Det fanns även sju torplägenheter på Lundby ägor – Korshammarstorpet i söder, Alptorpet, Kvarnhagstorpet, Ryttartorp, Bergtorpet och Nytorpet i norr samt ett soldattorp. Flera av torpen var dagsverkstorp. Vid tiden för storskifte fanns bara tre brukningsdelar i byn. Den största skattegården hade blivit rusthåll under kungliga livregementet till häst och de två andra skattegårdarna var augment (tillägg) till rusthållet. Frälsegården ägdes av Danvikens hospital. Namn som Kvarnskiftet och Kroggärdet vittnar om närbelägen verksamhet.
Del av karta A63-7:2 från 1787.
1852-54 (A63-7:3) (01-MAR-49) laga skiftades Lundby. Det fanns då fortfarande tre brukningsdelar i byn. Den brukningsdel som tillhörde Danvikens hospital fick i samband med skiftet skyldighet att flytta ut från bytomten. I kartbilden återges bebyggelsen i sin faktiska utbredning såsom den såg ut då lantmätaren kom dit inför skiftet, både på bytomten och på torpen. Ängsmarken i dalgången i öster hade ännu inte odlats upp.
Arbetsstyrkan och hästarna på Lundby gård. Längst till höger står gårdens ägare Gustaf Andersson. Fotograf: Okänd 1925.
Av konceptkartan till häradsekonomiska kartverket från sekelskiftet 1900 framgår att gården som blev skyldig att flytta ut från bytomten hade gjorts så och Lilla Lundby hade tillkommit i södra delen av ägorna, väster om vägen i kanten mellan åker och betesmark. Kvar på bytomten fanns bara en gård. De flesta av torpen fanns fortfarande kvar, Rosendal hade tillkommit nära ägogränsen i norr, Bergtorp, Kvarnbacken, ett soldattorp samt ett dragontorp längst i söder fanns kvar. Alptorpet fanns inte kvar, men är registrerad som en lämning i fornlämningsregistret, RAÄ 100:1 strax sydväst om Lilla Lundby gård. Anmärkningsvärt är att stora delar av de låga partierna i dalgången fortfarande brukades som ängsmark och ännu inte hade odlats upp till åker. Av beskrivningen till häradskartverket framgår att Lundby brukade Ybelholm.
I början av 1950-talet hade enstaka ny bebyggelse tillkommit längs vägen mellan Lundby ursprungliga bytomt där Stora Lundby idag ligger och Lilla Lundby i söder, Karlsro och Fridhem. Bebyggelsen vid Kvarnbacken liksom soldattorpet – som kallades Kvickens – och Bergtorpet fanns kvar. Nytorpet hade dock försvunnit. Där Rosendal tidigare legat, intill gränsen till Husby i norr, fanns bebyggelse benämnd Lillgården. Torpet längst i sydväst, Korshammarstorpet, fanns också kvar.
Karlsro i Markim. Fotograf: Yngve Sjögren 1979.
Idag har det tillkommit ytterligare enstaka bebyggelse vid Korshammaren längst i söder, vid Fridhem har det tillkommit två nya bostadshus och vid Karlsro ytterligare ett. Kvickens och Kvarnbacken och Bergtorp finns kvar som bebyggelselägen, vid Kvarnbacken finns två bostadshus, men ingen ny tomt har styckats. Uppe i norr, vid Lillgården, har det tillkommit ytterligare två enstaka bostadshus på egna tomter.
Lundby ingår i riksintresse för kulturmiljövården, K 74.