Bergby

Bergby ligger i västra delen av socknen, på en höjd mellan 5 och 25 meter över havet, med någon enstaka höjd däröver. Bergbys ägor var uppdelade i två delar. Den delen där bebyggelsen och inägorna ligger har en välarronderad, närmast kvadratisk ägofigur med en utlöpare mot sydväst där en samfälld betesmark kallad Galgängen låg. Tomten låg på en del av ett impediment i den västligaste delen av ägorna alldeles intill ägogränsen mot Vreta. Skogsmarken, som sträcker sig upp mot mellan 30 och 40 meter över havet var särskiljd från inägorna och låg som en egen del intill sockengränsen till Skånella socken i väster mellan Vreta och Ekeby ägor.

Karta över Bergby 2014.

På Kvarnbacken som är ett långsträckt impediment på 20-25 metersnivån återfinns en rad förhistoriska lämningar. Längst i norr finns ett stort område, RAÄ 143:1 med flera terrasser, både odlingsterrasser och husterrasser. Ett par har karaktären av stensträng med påförd odlingssten. Området bör bevakas som ålderdomligt odlingsområde typiskt för äldre odling i Upplands slättområde.

Längre söderut på samma impediment finns ett gravfält, RAÄ 8:1 med 25 synliga fornlämningar, varav en hög, ungefär 19 runda stensättningar, tre rektangulära stensättningar, en triangulär stensättning och en rest sten. Ytterligare längre söderut, mot och överlagrande ägogränsen mot Husby i söder finns ett större, långsträckt gravfält, RAÄ 7:1 med ungefär 60 synliga fornlämningar. Fornlämningar utgörs av fyra högar, ett femtiotal runda stensättningar, en oval stensättning, tre kvadratiska stensättningar, fyra rektangulära stensättningar och en oregelbunden stensättning. Mellan de två gravfältet finns flera enstaka stensättningar som antyder att gravfältet ursprungligen kan ha utgjort ett sammanhängande gravfält. I det lägsta partiet mellan Bergby och Markims kyrka finns uppgift om att man på 1870-talet ska ha hittat en runsten, RAÄ 163:1. R. Dybeck ska ha hittat en ”hittills okänd runsten, liggande i en sank äng icke långt från kyrkan”. Platsen är ungefärligt angiven.

Söder om kyrkan finns en minnessten, RAÄ 133:1. Direkt norr om kyrkan står en runsten, RAÄ 20:1 (U 325) och texten lyder Tällenäv (?) och Tor-… (läto resa) stenen efter Frösten, sin fader, och Vi- (?)… efter sin frände. Här finns även uppgift om en offerkälla RAÄ 20:2.

Bergby gård i Markim. Fotograf: Okänd cirka 1895.

Bergby omnämns första gången i det medeltida källmaterialet på 1280-talet och namnet är ett –bynamn med ursprung i yngre järnålder. Förleden beskriver naturgivna förutsättningar på platsen, med tydlig förekomst av berg i dagen.

På 1630-talet utgjorde Bergby en ensamgård, ett skattehemman om 12 öresland (1 ½ markland vilket motsvarar storleken/skattekraften hos 1 ½ gård). Gårdens årliga utsäde låg på 18 respektive 17 tunnor + 1 respektive ¾ tunna i en vret. Årligen skördades 89 lass hö. Relationen mellan ytan odlad åker och antalet skördade lass hö var nästan 1:5, vilket innebär att produktionen på gården hade en tydlig inriktning mot animalieproduktion och att det sannolikt fanns relativt många betesdjur på gården vilket torde ha haft en stor påverkan på gårdens betesmarker. Se den geometriska jordeboken A9:54-55.

Del av karta A9:54-55 från  1637. 

År 1769 (A 63-2:1) kartlades Bergby (1 mantal skatterusthåll om 12 öresland) med anledning av storskifte. Kartläggningen utfördes av lantmätare J. Lifman under överinseende av Gabriel Boding. På kartan finns förutom Bergby ägor även kyrkan, klockstapeln och en skattlagd lägenhet sydväst om kyrkan redovisad samt den kringbyggda ladugården tillhörande Vreta. Av kartan framgår tydligt att Bergby bestod av Södergården och Norrgården uppdelad i tre brukningsdelar varav Södergården var dubbelt så stor (6 öresland) som de andra två. De små gårdarna i norra delen av tomten hade en kringbyggd gårdsform. Av kartan framgår att beteshagen Galgängen kunde föda 13 boskapskreatur. Ängsmarken var belägen i norr och väster, benämndes i norr Inlöten och i väster Utlöten. Avkastningen från ängsmarken uppgick årligen till 92 lass hö varav Utlöten var bördigast. Skogen var uthuggen, men betet var någorlunda gott.

Del av karta A 63-2:1 från 1769.

Av sockenkartan, som är daterad år 1837 (A63-1:1), framgår att Bergby utgjorde en mycket tydligt kringbyggd gård med en fähusdel och en bostadsdel. Söder om kyrkan låg Klockarbostaden och fattighus.

Markims kyrka till höger och klockarbostaden till vänster. Fotograf: A. Ståhlberg ca 1900.

Av konceptet till det äldre ekonomiska kartverket (häradskartan) uppmätt vid sekelskiftet 1900 och tryckt 1903 framgår att Bergby låg kvar på ursprunglig plats och utgjorde en gård som fortfarande var kringbyggd. Det hade dock tillkommit dels en större ekonomibyggnad i norra delen av bytomten, en väderkvarn samt ett bostadshus strax norr om väderkvarnen. Klockargården låg kvar söder om kyrkan.

Bergby kvarn i Markim sommaren 1928. Karlssons i Bergby har Stockholmsfrämmande. Fr v står Hugo Karlsson, Arnemo, Maja Pettersson, pojken Georg Pettersson, Erik Pettersson, okänd, fru Pettersson, syskonen flicka och Gösta Karlsson som var sommarbarn i Hagalund, Julia Karlsson och på cykeln Hemrik Oldeskog född Karlsson. Fotograf: Okänd 1928.

I början av 1950-talet fanns det förutom kvarnen även en såg, direkt söder om kvarnen, öster om Bergby gård. Bostaden som fanns redan vid sekelskiftet benämns Kvarnbacken. Öster om bostadshuset på gården fanns en trädgård och längs infarten fanns en allé. Ägogränsen i sydväst tycks ha ändrats sedan sekelskiftet och Bergby ägor hade utvidgats åt sydväst. På norra delen av Bergby, som ligger helt skild från den ägofigur där gården ligger, fanns ett dragontorp och Artinge nära ägogränsen mot Vreta i söder.

Idag finns det två bostadshus på Bergby gård och trots att ekonomibyggnaderna byggts till har gården fortfarande en bibehållen kringbyggd form. Det har sedan 1950-talets början tillkommit ett bostadshus och en ekonomibyggnad öster om kvarnen och ett bostadshus och en ekonomibyggnad nära ägogränsen mot Husby i söder. Kvarnbacken har styckats av till en egen fastighet.

Bergby ingår i sin helhet i riksintresseområde för kulturmiljövården (K 74) och ägorna berörs i den västra delen även av landskapsbildsskydd (§ 19 fd NVL).