Mälsta

Mälsta ligger i centrala delen av Kårsta socken, strax söder om Broby. Byn gränsar också till Salby i väster och till Ledinge i söder. Byns ägogräns i sydost utgör även sockengräns mot gamla Garns socken. Inägorna med bebyggelse, åker och äng är samlade i västra delen av ägorna, utmarken i öster.

Karta över Mälsta med omgivningar.

Mälsta bytomt ligger på en mot norr svagt sluttande höjd drygt 25 meter över havet. Omgivande marker ligger lägre i väster och högre i öster. I nordväst finns två landtungor som sträcker sig ned norrifrån och som når upp mot 30 respektive 25 meter över havet. Öster om impedimentet där bytomten ligger sträcker sig ett lägre parti i nord-sydlig riktning på mellan 20 och 25 meter över havet. Längre österut finns en långsträckt höjd i samma riktning som i sitt högsta läge når över 45 meter över havet. Höjden kröns av en fornborg. Innan utmarken tar vid i öster finns ytterligare ett lågt och smalt, långsträckt landskapsparti. På utmarken ligger landskapet på över 45 meter över havet, med enstaka höjder upp mot 65 meter över havet.

Namnet är sammansatt av förleden mäl- och efterleden –sta. Namnet skulle eventuellt kunna tolkas som ”stället som låg emellan” vilket kan ha att göra med bebyggelsens läge mellan flera lägre dalgångar. Läget kan ha varit intressant i förhållande till transportmöjligheter på Långhundraleden och dess förgreningar.

På Mälsta ägor, på ett långsträckt impediment strax öster om bytomten, ligger socknens enda kända fornborg, RAÄ 76:1 mellan 35 och knappt 50 meter över havet. Strax väster om bytomten ligger ett gravfält, RAÄ 18:101 och RAÄ 18:201 som på grund av bebyggelse och väg är uppdelat i två delar. Gravfältet innehåller 55 synliga fornlämningar varav 40 runda stensättningar, 8 högar, fyra rektangulära stensättningar, en runsten och en hålväg. På en udde längre åt sydväst ligger en enstaka stensättning, RAÄ 20:1. Det finns även enstaka stenfyllda stensättningar, dels i fornborgen, RAÄ 76:2 och dels knappt 200 meter söder om fornborgen, RAÄ 25:1.

På udden av en av landtungorna på andra sidan dalgången, nordväst om bytomten finns ytterligare en runsten, RAÄ 28:1 med ett kors omslingrat av en drakslinga. På den andra landtungans sägs det ha funnits en domarring, RAÄ 100:1. Arkeologisk undersökning har gjorts i närheten.

Runsten U 510 i Mälsta. Fotograf: Yngve Sjögren,1992.

Mälsta karterades ihop med ensamgården Ekskogen första gången storskaligt år 1639 (A6:30-31). Byn Mälsta bestod då av fyra hemman, varav Ekskogens gård utgjorde ett, och var värderad till 32 öresland, dvs 4 markland.

Del av karta A6:30-31 från 1639.

Det årliga utsädet var sammanlagt för hela byn mellan 27 ¼ och 30 tunnor. Årligen kunde skördas 149 lass ängshö. Relationen mellan åker och äng var således 1:5. Förutom Ekskogens gård fanns Södra gården som också var en skattegård, om 6 öresland. Millangården var värderad till 11 ⅔ öresland och Östra gården var ägd av frälset, värderad till 6 ⅓ öresland. Till byn fanns skog och mulbete till nödtorften. Det fanns dessutom en skvaltkvarn till varje hemman. De var – alla fyra – belägna strax norr om byn, i vattendraget upp mot ägogränsen mot Salby och Broby.

År 1705 (A52-15:1) gjorde lantmätare Lars Kietzling en avmätning av Mälsta samtliga ägor (inklusive Ekskogen). Den årligen brukade ytan åker hade ökat till drygt 33 tunnor och ängens avkastning minskat avsevärt till lite mer än 95 lass hö. Skogen var bergaktig, bevuxen med gran och tall, till stor del uthuggen, men kunde trots allt ge torftig fångskog, mulbete, lite timmer och lövskog.

Del av karta A52-15:1 som visar Mälstas ägor 1705.

Ekskogen angavs vara augment (tillägg) till Salby rusthåll. Det berättades för lantmätaren att gården tidigare legat vid de andra gårdarna i byn (vilket torde ha varit före 1639, anm.).

I textbeskrivningen avslöjas att en av gårdarna nu kallades Storgården (fd Millangården). Storgården brukades av två brukare. I norra delen av bytomten, norr om frälsehemmanet, låg en övergiven tomt där Ekskogens gård tidigare kan ha legat. Längst i söder låg Lilla gården. Till Lilla gården fanns även ett torp, strax öster om byn. Frälsehemmanet ägdes av Lars Flemming, men beboddes av bonden Johan Olofsson. Gårdarna hade varsin kalvtäppa vid ån som gav gott bete.  I södra delen av ägorna, nära ägogränsen mot Ledinge låg en båtsmansstuga. Två av de fyra gamla vattenkvarnarna fanns kvar i det så kallade Salbygärdet, men den nordligast belägna saknade värde på grund av att fallet var för dåligt. Den södra kvarnen var en fotkvarn som bara gick höst och vår och fick användas även av Salbyborna eftersom den påverkade avkastningen på deras ängsmarker.

År 1760 (A52-15:2) storskiftades Mälsta bys inägor och den del av utmarken som låg närmast inägorna.  Kartan redovisar bebyggelsen i sin faktiska utbredning med kringbyggda gårdar. Fem ekonomibyggnader i rad fanns på två av gårdarna. Gårdarna benämndes nu Norrgården, Storgården, Lillgården och Ekskogen och brukades av sammanlagt 10 olika brukare. Ekskogen brukades av fyra brukare, Storgården av tre och de övriga två av två vardera. Det fanns två torp öster om byn. En av kvarnarna var kvar.

 
Del av karta A52-15:2 från 1760.

År 1776 (A52-15:3) storskiftades Mälsta inägor. Gårdarna låg alla kvar på samma plats som tidigare och ingen förändring hade heller skett i värderingen. Vissa byggnader tycks dock ha ändrats. Det fanns fortfarande 10 brukare av gårdarna fördelade på samma sätt som år 1760.

Del av karta A52-15:3 från 1776. 

Det fanns nu återigen två kvarnar, en tillhörde Salby och den andra gården Ekskogen. I ägogränsen mot Ledinge i söder låg två båtsmanstorp, ett tillhörde Ledinge och det andra Mälsta.

Av konceptkartan till häradsekonomiska kartan från sekelskiftet 1900 framgår att Ekskogens station anlagt i utkanten av Mälsta ägor, längst i väster intill vägen mellan Salby och Mälsta byar. En bostad benämnd Charlottenberg hade etablerats mitt emot stationen.

Charlottenberg i Ekskogen mittemot Ekskogen järnvägsstation inrymde handelsbod mejeri och missionslokal samt postkontor. Fotograf: Okänd ca 1900.

På bytomten fanns två av gårdarna kvar. Spridd bebyggelse, enstaka bostäder hade tillkommit i utkanterna av Mälsta ägor, Vestanberga i nordväst, Lingsberg i norr och Bergsättra i öster. Söder om byn låg bostäder benämnda Ekbacken, Fridhem, Karlberg, Mötet, Vackerberga och Eriksberg. På utmarken i öster hade bostäder etablerats med namn som Hackstalund, Kvarnhagen, Hacksta och Mälstalund. Mälstalund var troligen det gamla båtsmanstorpet som funnits redan på 1770-talet. Det fanns enligt textbeskrivningen till kartan fem brukningsdelar och 14 bebyggda lägenheter. Den sammanlagda arealen åkermark uppgick till 115,4 hektar och det fanns bara 1 hektar naturlig äng kvar. Ekskogens gård hade en trädgårdsanläggning.

Ekskogens järnvägsstation. Fotograf: Zackeus Carlsson ca 1910.

År 1910 (A52-15:4) laga skiftades Mälsta. Vivedal vid Ekskogens station på Roslagsbanan hade då tillkommit.

I början av 1950-talet fanns en snickerifabrik vid Ekskogens station. Det var en större träförädlingsindustri där Sveriges första fabrik för monteringsfärdiga trähus etablerats år 1905. Mellan Västanberga och bytomten hade bostäder som Lillhem och Högsäter tillkommit, men det fanns även enstaka bostäder etablerade längs vägen mellan Ekskogens station och Mälsta (som gjorde att gravfältet delades i två delar). Fram till Ekskogens gård ledde en allé. Lillån hade fortfarande ett meandrande lopp.

Motiv från Ekskogen. I bildens mitt Ekskogens järnvägsstation och t h om den Charlottenberg, mejeri och handelsbod. Längst t v syns Ekskogen träförädlingfabrik. Fotograf: Okänd ca 1940.

Idag finns ett fyrtiotal bebyggda, tätt liggande tomter norr om Ekskogens station väster om Västanberga, Lillhem och öster om det vattendrag i Salby gärde där det funnits fyra vattenkvarnar. På Mälsta utmark i öster, som aldrig tidigare varit bebyggd, har det tillkommit ett knappt 70-tal tomter för enbostadshus i sluttningen ned mot den smala dalgången. De flesta tomterna är bebyggda och området kallas Mälsta-Lingsberg. 

Mälsta ingår i riksintresse för kulturmiljövården, K 76.