Helgö

Helgö ligger i östra delen av Frösunda socken med sin östra ägogräns i sockengränsen mot Kårsta. Ägogränsen i sydost utgör även häradsgräns mellan Seminghundra och Långhundra härader. Ägofiguren är väl sammanhållen, närmast kvadratisk. Ägogränsen i norr – mot Näs och Torsholma – ligger relativt lågt och följer landskapets lägre delar. De högsta höjderna, strax norr om gårdens bebyggelseläge ligger på 35 meter över havet. Gårdsbebyggelsen ligger allra längst i söder, knappt 15 meter över havet, exponerad söderut mot Helgösjön och fornborgen rakt över det fd sundet.

Namnet är en sammansättning av en variant av ordet helig och efterleden –ö. Namnet skrevs i slutet av 1600-talet ”Heliö”. Tolkningen torde vara ”den heliga ön” och har eventuellt en parallell i Helgö i Ekerö socken som haft stor betydelse för handel innan Birka anlades. Helgö ligger mycket strategiskt i en förgrening av Långhundraleden som under förhistorisk tid var en mycket betydelsefull transport- och kommunikationsled. Efterleden är betecknande för upplevelsen av att gården låg på en ö, eller möjligen en halvö, när den anlades.

Det finns inget känt gravfält på Helgös ägor som indikerar att Helgö är anlagt under förhistorisk tid, men däremot finns en boplats, RAÄ 133:2 på samma höjd, men längre västerut intill vad som har utgjort ett smalt sund mellan Helgö och Vreda ägor. I norra delen av Helgö ägor finns flera lägenhetsbebyggelser angivna i fornlämningsregistret, RAÄ 144:1 och RAÄ 146:1. Bortom ägogränsen, en bit in på Näs ägor i norr finns ytterligare en sådan lämning RAÄ 145:1. Det finns även en enstaka övertorvad stensättning, RAÄ 148:1 nordost om boplatslämningen, på 20 meters höjd över havet.

Den äldsta kända kartan där Helgö redovisas är en odaterad karta som sannolikt är gjord i slutskedet av 1600-talet (A29-8:4). Kartan omfattar även Torsholma. Helgö redovisas som en sätesgård. Nordväst om gårdsbebyggelsen (som återges som ett enda hustecken för att symbolisera all gårdsbebyggelse) fanns en humlegård. Betesmarken i nordväst benämndes Kvarnhagen. Det fanns ett torp som låg under Helgö, Hafwerlandstorpet. Stoohagstorpet längre norrut kan ha tillhört Torsholma, men det framgår inte av kartan. Kartans textbeskrivning berättar att Helgö vid tiden för kartläggningen var bebyggt med nya ”träbyggningar”.

År 1707 (A29-8:1) gjorde lantmätare Lars Kietzling en ägomätning över Helgö ägor. Av textbeskrivningen framgår att Helgö ”fordom” bestått av två kyrkohemman som inte hade något öretal. Dessa hemman hade borgmästaren i Stockholm – Nils Hanson – bekommit år 1574. Hemmanen sammanslogs sedermera till ett mantal och bebyggdes till säteri. I början av 1700-talet arrenderades gården av en arrendator.

Kartan är vacker och detaljrik. Gårdsbebyggelsen återges i sin faktiska utbredning och det torde ha varit en imponerande anläggning. Humlegården fanns kvar, uppdelad i två delar beroende på olika jordmån och bördighet – sandmylla respektive sandjord där sandmyllan klassades som jord av tredje graden, sandjorden – något sämre - av fjärde graden. Det fanns även kålsängar och en kalvtomt i anslutning till bebyggelsen.

Det årliga utsädet uppgick till 18 tunnor och 8 kappland. Ängsskörden uppgick till drygt 88 lass hö årligen. Relationen mellan åker och äng var således knappt 1:5. Ängarna benämndes Storängen och Klaasängen.

I kartbilden redovisas två vägar - en väg till kyrkan och en till Rolsta.  I ägogränsen mot Vreda i väster har lantmätaren antecknat ”Kruthusbron”, men det tycks vid den tiden inte ha gått någon väg fram till bron. I fornminnesregistret finns dock en färdväg (RAÄ 8:2) registrerad som ”övrig kulturhistorisk lämning”, men den ligger längre norrut.

År 1803 (A29-8:2) storskiftades Helgö ägor av lantmätare Ulrik Dahlbeck. Det fanns då två lika stora brukningsdelar, men gården var fortfarande inte värderad i något örestal. Det fanns fortfarande en trädgård och ett kålland, trädgårdstomten utnyttjades som betesmark. Söder om vägen från kyrkan låg två byggnader på ”smedstomten”. Markanvändningen var i stort sett densamma som under tidigare århundraden, åkermarken och ängsmarken hade i stort sett samma utbredning. Torpet Hafwerlandet i norra delen av ägorna hade försvunnit.

Av häradsekonomiska kartan från sekelskiftet 1900 framgår att gården låg kvar på sin ursprungliga plats och var sannolikt fortfarande ståndsmässigt bebyggd, med kringliggande trädgård kring mangårdsbyggnaden och två flyglar ned mot sjön. Platsen som tidigare benämnts smedstomten var inte längre bebyggd. Stora arealer av den gamla ängsmarken i öster och väster hade odlats upp till åker, men marken intill Helgösjön brukades fortfarande som äng.

På 1950-talets ekonomiska karta redovisas namn som Haverlandsgärdet och Klashagen som beteckningar på åkerskiften. Haverlandet var ett torp som tidigare låg intill gärdet och Klashagen har tidigare utgjort en äng. Gårdsbebyggelsen hade i stort sett samma omfattning och utbredning som vid tidigare.

På Helgö ägor kan det möjligen finnas rester efter hamnanläggningar och en handelsplats eftersom platsen under förhistorisk tid varit så strategiskt belägen i förhållande till Långhundraleden.

Klashagen som inventerades i samband med ängs- och hagmarksinventeringen i slutet av 1980-talet ligger i västra delen av Helgö ägor. Trots viss igenväxning och svag hävd med häst fanns här fältgentiana och kattfot samt kommunens största bestånd av backsippa. Idag finns denna flora inte kvar.

Helgö gårds huvudbyggnad hade anor från 1700-talet men totalförstördes vid en brand 1960. Fotograf: Zackeus Carlsson 1904.

Helgö ingår delvis i riksintresse för kulturmiljövården, K 75.