Åsta
Åsta är beläget i socknens västligaste del. Åsta ägor är långsträckta och sträcker sig utmed sockengränsen mot Olhamra i Vallentuna socken i väster med den fd ängsmarken i väster och upp mot Angarnsjöängen i norr, åkermarken längre söderut och högre upp, bebyggelsetomterna centralt omgivna av åker och med bete och utmark längst i söder. Ägogränsen mot Rävsta är upplöst i modern tid.
Åsta idag.
Åsta bytomt ligger strax ovanför 20 meter över havet som på en udde i landskapet exponerad norrut. Inägorna i norr ligger lägre och på utmarken i söder finns höjder upp mot 60 meter över havet i ägogränsen mot Rävsta i sydost.
Kalas på Åsta gård. Fotograf: Okänd ca 1925.
Namnet är en sammansättning av förleden å- eller ås- och efterleden –sta och namnet kan tolkas som ”stället vid ån” eller ”stället på åsen.”
De hittills kända fornlämningarna som finns på Åstas marker ligger alla i norra och nordöstra delen av ägorna. I norra delen av ägorna finns ett gravfält, RAÄ 2:1 med fem fornlämningar varav fyra runda stensättningar och en hög. En av stensättningarna innehåller tegel varför del av fornlämningen kan utgöra bebyggelselämningar. En arkeologisk undersökning företogs år 1979 varvid en stensättning undersöktes, dokumenterades och togs bort. I ägogränsen mot Rävsta i öster ligger ett annat gravfält, RAÄ 6:1 med cirka nio runda stensättningar. Gravfältet ligger högre, över 30 meter över havet.
Nordost om bytomten och söder om vägen ligger två ungefär lika stora högar, RAÄ 1:1, m fl. Väster om nuvarande Rönnbacken finns två rösen, som troligen är röjningsrösen tillkomna i samband med odling, RAÄ 5:1.
Söder om bytomten finns flera enstaka stensättningar, RAÄ 131:1 och RAÄ 3:1, m fl.
Runristning U210 vid Åsta. Fotograf: Svante Berg 2003.
Norr om bytomten, alldeles norr om vägen, finns en runristning i fast häll, RAÄ 73:1 (U 210). På hällen står ”Finnvid och Holmger läto göra minnesmärket till minne av Holmgör, sin fader, och Hedenvi till minne av sin make. Öpir högg.” Söder om vägen lite längre västerut finns en fornlämningsliknande bildning, RAÄ 104:1. Den sydligast belägna fornlämningen på Åsta ägor är en lingrop, RAÄ 74:1 där linet torkades inför skäktning.
Under historisk tid fanns två självägda gårdar i Åsta. De var taxerade till sammanlagt 1½ markland. Den ena gården var taxerad till drygt 3 öresland, den andra till 8 ⅓ öresland. Den årligen brukade ytan åker uppgick till mellan knappt 9 och 11 tunnor. Gårdarna skördade 74 respektive 66 lass hö. Relationen var således mellan 1:6 och 1:8 vilket visar att gårdarna hade en tydlig inriktning mot animalieproduktion och boskapsskötsel. Till gårdarna fanns god skog, gott mulbete och fiskevatten i Angarnsjön. Se den geometriska jordeboken A10:104-105.
Del av den geometriska jordeboken där Åsta gård visas.
Åsta är den geometriskt mest väldokumenterade byn i socknen och karterades förutom 1635 även följande år;
År 1732 (A4-10:1) gjordes en åkeravmätning, men som även omfattar ängsmarken. Byn redovisas som bestående av två gårdar, Norrgården och Södergården, men Södergården var uppdelad mellan tre brukare. Örestalet hade ökat till 18 öresland och 4 penningland varav Norrgården var värderad till 8 ⅓ öresland och Södergården till 9 öresland och 20 penningland. Byns utsäde hade ökat betydligt till årligen ungefär 25 tunnor och ängsskörden var drygt 240 lass hö, varav huvuddelen starrvallshö som bärgades i Angarnsjöängen och i dalgången ned mot Olhamra kvarnar. Åkermarken var indelad i tre gärden och ängsmarken var belägen längs ägogränsen mot väster och norr.
Schusters var ett torpställe till Norrgården som låg intill Västerängen.
År 1735 (A4-10:2) avmättes utmarken. I väster syns i kartbilden en grind och Olhamra kvarnar i väster och längre norrut låg torpet Schusters kvar. Rågångarna är beskrivna.
År 1765 (A4-10:3) gjordes storskifte på inägorna. Bebyggelsen på Södergårdens tomt redovisas särskilt. Norrgården ägdes och beboddes av fyra åbor, Södergården av tre. Jordnaturen var skatte, så båda gårdarna var självägda.
År 1801 (A4-10:4) storskiftades skog och utmark till Åsta. Utanför kartbilden syns Olhamra kvarnar och strax söder där om redovisas ett tegelbruk. Platsen för Schusters torp anges som bebyggd av ett skomakartorp. Enligt textbeskrivningen fanns då fyra brukare av vardera gård i byn.
År 1810 (A4-10:5) delades ängsmarken till byn.
Av konceptkartan till det häradsekonomiska kartverket från sekelskiftet 1900 framgår att vägen förbi Åsta fått en ny och rakare sträckning norr om den gamla vägen. Den tidigare väl samlade bybebyggelsen var uppdelad på flera olika platser i landskapet. På ett impediment längst i öster stod en väderkvarn. Platsen som tidigare hyst Schusters och skomakartorpet var bebyggd och benämnt Lilla Åsta. Söder därom fanns ett torp benämnt Åshällsta.
Del av konceptkartan till det häradsekonomiska kartverket från sekelskiftet 1900.
På 1950-talet hade torpet Åshällsta försvunnit. Väderkvarnen förefaller ha rivits, men söder om vägen låg en kvarnsåg längst i öster. En lägenhet benämnd Rönnbacken intill ägogränsen mot Räfsta i väster hade tillkommit. Fram till Lilla Åsta ledde en allé.
Åsta kvarn med kvarnvilla. Förmodligen är det mjölnaren Johan Dahlberg med hustrun Maria som står på gången nedanför boningshuset. Flickan i mitten på trappan är ev dottern Ester född 1904. Kvarnen brann ner i april 1934. Fotograf: Okänd 1912.
Roslagsleden går genom Åsta ägor. Längst i öster har Nannyberg och ytterligare minst tre tomter med enbostadshus tillkommit på Åsta ägor. Vid Rönnbacken har ytterligare fem avstyckade tomter bebyggts med enbostadshus kring norra delen av backen där gravfältet mellan Åsta och Rävsta ligger. Lilla Åsta finns kvar i västra delen av ägorna. Norra delen av Åsta ägor, delen som ligger i Angarnsjöängen, tillhör Örsta.
Norra delen av Åsta ingår i riksintresse för kulturmiljövården, K 77.