Vattenkvalitet
Vallentunasjön har för höga halter av näringsämnen, vilket gör att siktdjupet är dåligt på sommaren. Förutom övergödning finns även problem med föroreningar som polybromerade difenyletrar (PBDE) och PFOS i sjön.
Sjön har problem med så kallad internbelastning. Det innebär att näring som genom åren lagrats i sjöbotten frigörs.
Fram till 1970-talet släpptes orenat avloppsvatten från Vallentuna centrum och Täby Kyrkby ut i sjön, innan avloppssystemet anslöts till Käppala reningsverk. Näringsämnen rinner till sjön från jordbruksmark, dagvatten från tätort och från bräddningar i avloppsnätet.
Kommunerna har miljöövervakning av sjön med provtagningar varje månad. Fosforhalten är en viktig indikator på övergödning.
Målet är att hålla fosforhalten under 38 µg/l för att sjön ska ha god ekologisk status. Fosforhalten varierar mycket mellan åren, på grund av väder och vind, och har de senaste åren varierat mellan 42 och 73 µg/l. Den långsiktiga trenden är det viktiga och sjöns vattenkvalitet har blivit mycket bättre sedan 1970-talet.
Reduktionsfiske
Reduktionsfiske pågår årligen sedan 2010. Fisket syftar till att återfå en bättre balans mellan rovfisk och vitfisk och därigenom balans mellan djurplankton och växtplankton i sjön. Vitfisk som mört och brax äter djurplankton vilket gör att växtplankton får mer utrymme. Det leder till exempelvis algblomning och sämre siktdjup.
Reduktionsfisket går till så att stora, fasta bottengarn fungerar som fällor där fiskarna fångas in. Bottengarnen töms regelbundet, vitfisk tas upp ur sjön medan rovfisk som gös, abborre och gädda släpps tillbaka.
Sedan 2010 har totalt knappt 230 ton vitfisk bärgats ur sjön. Under 2024 fångades drygt 9 ton vitfisk. Braxen/björkna utgjorde störst andel, omkring 63 procent, av den totala vikten upptagen fisk.
Andelen rovfisk var hög och utgjorde omkring ¼ av den totala fångsten - uppskattad total vikt rovfisk som släpptes tillbaka i sjön var 3 352 kg: 1 829 gösar, 220 gäddor, 656 abborrar, och 398 ålar. Variationen mellan åren är dock stor och det går inte att dra några slutsatser av resultatet.
Under fisket fångades och släpptes även några lakar, två aspar och en mal.
Positiva observationer senaste åren är att vattnet varit klarare tidigt på våren än förut, samt större mängder krusnate har drivit in i bottengarnen. Ökat siktdjup och ökad mängd bottenvegetation är önskvärt för vattenkvalitén.
Lågflödesmuddring
Lågflödesmuddring är en skonsam metod med låg miljöpåverkan som utvecklats för ekologisk restaurering av sjöar. Kommunerna äger en muddringsutrustning som varsamt suger upp det översta sedimentlagret. Utrustningen styrs av ett automatiserat vajersystem som långsamt drar sugmunstycken längs botten. Endast material med låg densitet så som organiska sediment sugs upp, medan stenar och sand lämnas kvar. Den långsamma framfarten gör att partikelspridningen blir minimal.
Sedimentet pumpas till land där det avvattnas. Hur massorna kan användas beror på vad de innehåller men till exempel som marktäckningsmaterial på en deponi eller som växtnäring och jordförbättring i skogs- och jordbruk.
Lågflödesmuddring har genomförts på försök vid tre tillfällen, 2019, 2021 och 2022. För tillfället arbetar kommunerna med en ansökan om tillstånd enligt miljöbalken för fortsatt muddring.
Ormstaån
Åtgärder behövs för att minska tillförseln av näringsämnen från tillrinnande vatten. Vallentuna Våtmarkspark är en sådan åtgärd. Den renar dagvatten från tätorten.
Vallentuna kommun håller på med en lokal vattenvårdsplan för Ormstaån-Snapptunaån. Syftet är att utreda och planera multifunktionella åtgärder som kan rena vatten, minska risken för översvämning och bli trevliga platser för rekreation och lek. Exempel på åtgärder är att återskapa slingrande sektioner och skapa våtmarker.
I samarbete med E.ON utreder kommunen möjligheter att urskilja sediment ur sjövärmeverkets returvatten.
Strandmiljöer
Kommunerna klipper återkommande vass längs sjöns stränder. Det görs för att få utsikt över sjön och för att gynna gäddornas lek.
De senaste två åren har Vallentuna kommun haft vattenbufflar på strandängarna i Björkby-Kyrkviken. Vattenbufflar gillar att gyttjebada och äter gärna sådant som övriga betesdjur ratar, som vass och veketåg. De kan också dyka ner och beta av rötter av vass och andra växter på botten. Det gör att fler fåglar, groddjur och växtarter trivs.
